Dags att rensa upp i det statliga webbträsket

av Artur Leczycki | februari 7, 2012

Det är fullt möjligt att Webbterapeuten är sist på bollen med att se gov.uk. Jag undviker för säkerhets skull göra den ängsliga googling vars biverkningar hotar döda lusten att skriva ett eget inlägg, bilda mig en egen uppfattning och försöka mig på en icke branschjusterad åsikt. Förresten är just icke branschjusterad åsikt något jag ändå inte lyckas med särskilt ofta, så den kanske hade fått vara kvar.

Men nog om det. För mitt webbsrådgivarhjärta gör små jublande skutt när jag ser gov.uk. Redan från den första, tydligt formgivna varningen, ser jag direkt vad det handlar om. Statliga webbplatsers heliga graal: Portalen. En webbplats att råda över alla andra webbplatser. Informationsarkitekturens och interaktionsdesignens yttersta, offentligt finansierade, bedrift. Wow. Att de vågade, britterna. Hatten av. Men låt oss titta på fenomenet lite närmare.

Tanken är givetvis lika delar filosofisk som korrekt ur ett användarperspektiv. Medborgaren bryr sig, egentligen, föga om vilket av alla dessa statliga organ den måste (ja, måste, för få användare lustsurfar väl på Skatteverkets webbplats, hur väldesignad eller välbesökt den än är – eller?) komma i kontakt med. Användaren vill uträtta något hos Staten. Så istället för att Staten ska plöja ner ohemula belopp på att profilera och varumärkesbepryda varje liten enhet (indignerade varumärkeskonsulter som vill ge mig bakläxa i frågan ställer sig i kön till vänster häääär, tack…) – vänder man på problemet och serverar en gemensam ingång där medborgaren kan få svar på sin fråga. Eller åtminstone omedelbart bli pekad i rätt riktning.

Gov.uk visar vägen
Fördelarna är uppenbara: Användaren behöver bara minnas en enda adress. Proceduren för att kontakta statliga verk är mer eller mindre densamma varje gång. Det finns en möjlighet att få överblick över de ärenden man för tillfället är engagerad i. En gemensam navigation gör dussintals daterade och i vissa fall rent av kontraproduktiva webbplatser överflödiga. Den ekonomiska nyttan i att bygga ett gemensamt system, eller åtminstone ramverk – är även den, helt uppenbar.

Och någonstans här hör jag även alla invändningar från webbteamen runtom i landet: Sårbarheten i att ha en enda portal. Det nästintill omöjliga i att konsolidera alla statliga organs arbetsflöden, databaser och underliggande tjänstestrukturer. Personalmotsättningar och invändningar från de specialfall som genast kommer höja rösten och kräva att stå utanför lösningen. Nåväl, det finns fullgoda svar på samtliga invändningar. Och inte bara ska dessa enträget eftersträvas – de är på sikt det enda hållbara alternativet. Medborgarens behov och service ska stå i fokus, inte statens procedurer där suboptimerade webb/datasystem eller interna prestigevärld ofta får styra utvecklingen – ambitiösa agendor, god kompetens, god vilja och ambitiösa projekt till trots. Det mesta känns omöjligt tills dess det står klart och färdigt. Britterna har tagit ett steg i rätt riktning.

Många tuffa beslut
Nu är det givetvis så att gov.uk befinner sig i en försökfas. Den gamla sajten, directgov.uk existerar parallellt. Men redan nu – jämför dem och se vilken du helst använder. Ta en stund på vardera webbplats och få ett första intryck.

Det har gjorts ett antal djärva beslut på gov.uk som har resulterat i en i sanning väldigt ren startsida: En bra sökmotor, med både AJAX-sök likt den alla vant sig vid från Google och ett relevant taggmoln finns centralt placerat. Undertill finns populära genvägar till sånt de flesta medborgare på något vis bör vara berörda av. Runtom finns sekundär navigation i form av toppmeny och tydlig sidfot. Formen är opretentiös, modern och ikoner används sparsamt. Nästan alla länkdestinationer ser ut att vara väldigt språkligt genomarbetade. Undersidorna visar relevanta svar och pekar i dagens läge vidare till relevanta webbplatser. Bakgrunden är den enda prydnaden och består av flygfoton av landet. Det går säkert att ha invändningar mot detta, men inte mot dess relevans och självklara, formmässiga koppling till innehållet.

Skärmdump från gov.uk

Borta är den nästintill patologiska fixeringen vid att publicera ”nyheter”. Att våga låta bli att informera är lika viktigt som att våga göra det. Paradoxalt kan tyckas. Borta, och glädjande nog, är de lika irriterande och allförekommande länkarna till sociala medier (AddThis, ShareThis, etc). Jag har ofta funderat på i vilken mån dessa länkar är relevanta och hur ofta de har blivit ett surrogat för genomtänkt webbform (jag hör nästan presentationen i huvudet: ”Och så ska vi givetvis ha länkar till Facebook och Twitter här…”).

Som konceptuellt ramverk anser jag att experimentet fungerar. Hur och när – och ens om – övriga statliga webbplatser faktiskt kan integreras in i lösningen – är för mig okänt. Det är möjligt att det inte ens finns en sådan tanke i dagens läge. Och det gör egentligen ingenting, för just nu är detta inte en teknisk detaljdiskussion kring hur man integrerar vildvuxna e-tjänstlösningar in i en enda nationell portal. Det är som koncept för att detta i förlängningen borde vara möjligt som gov.uk ett viktigt steg på vägen. Det är ett gott steg i att samla myndighetsinformation och om inte annat så ur åtminstone den synvinkeln är gov.uk. högintressant. Inte minst som studiefall för alla de webbredaktioner i landet som inte anser sig ha ordning på sin informationsstruktur, och trots idoga cardsortingövningar samt många arbetstimmar därtill landar med mer eller mindre samma läge före som efter sin redesign. Det finns många orsaker till det, och vi ska inte gå in på någon av dem i denna artikel. Den, på allvar, enda viktiga frågan är hur vi kommer vidare ur detta låsta och ofruktbara, informationsstrukturens moment 22-läge. Jag anser att gov.uk är ett vettigt och modigt försök till svar på den frågan.

Människan före tekniken
Om man är lagd åt det hållet går det säkert att i detalj demontera satsningen i en punktlista där man vrider tillbaka alla antagelser som förmodligen har gjorts på gov.uk. Vad konsulterna än vill låta påskina så finns det oerhört få regler som förblir regler särskilt länge på nätet. Sättet vi lär oss att skapa webbplatser på ändras nästan dagligen. Nästan alla konsolideringsmekanismer och standarder dras med problem. Användbarhetsexperters råd är många gånger goda och koncentrerade försök att skapa en bättre webbmiljö, men även de bästa av dessa ansträngningar bygger på, i jämförelse med andra industristandarder – väldigt kortvariga observationer.

Människor på nätet är ett nytt fenomen, även om det må vara lätt att glömma det när tiden på webben verkar mätas från Facebookuppdatering till Facebookuppdatering, så är det så att våra hjärnor är inte särskilt vana vid att navigera abstrakt information i webbform. Vi tar smartphones och klicka oss till fysisk aktion genom en abstrakt navigationskedja för något normalt – men ser man till hur långsamt vår biologi anpassar sig till omvärlden borde vi möjligen ta ett steg tillbaka och inte ha så bråttom till det teknologiska Shangri-La.

Mitt råd till kunden är i detta fall – ifrågasätt allt, men inte in absurdum. Våga släppa en satsning fastän du har misstankar om att den inte är hundraprocentig. Fixa problemen på vägen, var nöjd med att lära dig av misstagen och var öppen och flexibel inför att webbvärlden är kaotisk och föränderlig.

Slutligen: Titta på din egen webb. Hur många av dina interna processer, strukturer vågar du kasta bort i ett försök att förenkla för dina besökare? Kan engelska staten, så kanske även du kan…

Bonus!
Vill du se en utvecklingsblogg som faktiskt fungerar? Kolla in teamet som bygger gov.uk:s dito. Ett föredöme i öppen dialog och vågade beslut. Det här inlägget är extra kul, då en av besökarna engagerar sig så pass att han börjar bygga om koden själv. Att öppna källkoden i det här projektet var förmodligen inget litet, men oerhört viktigt, beslut. Inte bara är det föredömligt transparent, utan öppnar även för en vettig crowdsourcingmöjlighet. Ett exempel på fungerande sociala medier. När får vi se det i Sverige?

Vad tyckte du?

Obligatoriskt.

Obligatoriskt. Publiceras aldrig.

Om du har en.

*