Communitydöden har i år slagit till på riktigt och några av de mest populära ungdomssajterna såsom Playahead och Lunarstorm har efter långa perioder av vikande besökssiffror slutligen gått i graven.

Webbterapeuten har tidigare skrivit om ett annat community, Skunk, som lades ner i juni i år. Anledningen heter Facebook – som ju i mångt och mycket är byggt på två huvudteman: Möjligheten att kommentera och möjligheten att uttrycka sitt gillande över i princip vad som helst. ”Like”-knappen har dessutom i år lämnat Facebook och istället invaderat webben som en stormvind. På bara några få veckor syns den överallt. Rent praktiskt innebär det att man som inloggad Facebookanvändare kan uttrycka sitt gillande för artiklar och objekt även utanför Facebook – med resultatet att de vänner man har ser vad man gillat.

Faran med Facebook

Communitydöd är en enkelt kommunicerbar, medieskapad, term. Men den döljer lika mycket som den illustrerar.

Det är viktigt att komma ihåg att det totala antalet nätmedborgare ständigt ökar, något som är lätt att glömma bort när man pratar om nedlagda nätgemenskaper. Siffrorna ser onekligen ut att peka uppåt.

Dessutom knyts allt för webbtjänster till Facebook. Antingen löst integrerade i form av den ovan nämnda Like-knappen eller i form av mer detaljerade tekniska lösningar. Med tanke på hur hårt Facebook styr innehållet, och dessutom hur det knyts till den egna profilen, finns det givetvis skäl att fråga sig hur kreativitet och uttrycksfrihet påverkas.

Hur lång tid dröjer det innan företag och organisationer kommer att gardera sig tekniskt och kräva av webbyråerna att införa Like-knappen på de egna webbplatserna, på samma sätt som exempelvis nu blivit standard med de olika delningsfunktionerna (ShareThis, med flera)? Och vad händer med innehållet när fokus skiftar från att skriva kommunikativt till att tävla om besökarnas gunst via ”Like”-knappar?

Innehållet fortfarande kung

Som webbredaktör och publicist är det värt att fråga sig hur långt man är villig att gå när man ger tekniken fri lejd till innehållet. Samma teknik som har möjliggjort öppnandet av kanalen sociala medier har även inneburit att innehållet radikalt håller på att förändras. När communityeffekten tog fart på allvar för några år sedan var det många som förutspådde att den gamla devisen: ”Content is King” var på fallrepet. Innehållet var inte längre i fokus. Användarna stal mer och mer av glansen – oavsett vad de genererade för innehåll.

Och ändå är det så att de mest populära webbplatserna och bloggarna är de som gång på gång levererar lysande innehåll. Innehåll som sedan länkas till och Facebook-gillas. Gillandet har blivit en sorts genväg till innehållet, men om något står tydligare än någonsin så är det att det är just innehållet som driver en gemenskap, inte tvärtom.

Oavsett den nuvarande situtionen bör företag och organisationer sätta sig ner och i grund och botten analysera vad exakt det egentligen är som sägs – samt vilken effekt det har. På vem och var. Och sedan ta ett klartsynt beslut gällande vilken redaktionell, och teknisk, linje de vill följa.

Att följa med strömmen och med förtjusning implementera nästa digitala Rube Goldberg-maskin på den egna webbplatsen i tron att den ska förbättra kommunikationen – representerar ett slags magiskt tänkande som var lika nödvändigt i början av IT-åldern som det är förödande idag.

K0mmentering på webben har exploderat under det senaste året. De stora dagstidningarnas webbupplagor har nästan alla kommentatorsfält där diskussionerna går varma – tyvärr ofta på en påtagligt låg nivå. Att tillåta kommentarer på en webbplats kräver nämligen att webbredaktören har en  kontinuerlig och öppen dialog med besökarna. Samtidigt måste webbplatsen ha en tydlig kommentarspolicy och en moderering som är konsekvent.

I den kommentarshysterin som råder på i princip samtliga webbplatser bör det finnas utrymme att fråga sig om det verkligen är nödvändigt för besökaren att kunna kommentera varje artikel, inlägg och sida. Kanske är det så att inom en viss tid kommer kommentarerna helt att centraliseras till en enda användare (möjligen via OpenID eller Facebook-connect). Och där kan användaren kommenterar på det sätt som Disqus idag möjliggör -  istället för att varje webbplats ska erbjuda ett eget kommentarssystem. Det är en möjlig och hanterlig väg framåt.

En annan viktig fråga, inte minst för webbredaktioner, är om det sker en medveten eller omedveten anpassning av kommunikationen när redaktören vet om att det går att kommentera texten?

Blogghatet, som i stort sett drivs av just negativa kommentarer, har varit en hett debatterad fråga under 2010 i takt med att både profilerade bloggare och vanliga användare blir allt mer rutinerade webbpublicister. De stora dagstidningarnas webbupplagor har nästan samtliga utrustats med kommentatorsfält och diskussionerna går varma.

Diskussionen och utbytet av åsikter är centralt i sociala medier och om något kan sägas med säkerhet så är det att fenomenet på inget sätt har hittat sin mest bekväma, eller tillgängliga, form.

Disqus höjer kvalitetsnivån

Sydsvenskan.se släppte tidigare i år en helt ny version nätupplagan. Ett antal djärva beslut och en komplett ombyggnad av både navigation och innehållspresentation gör satsningen intressant att följa. Parallellt med ombyggnaden lanserades det nya kommentarssystemet, Disqus, som nämns ovan. Hur kommentardelen har påverkat tidningen är om möjligt än mer intressant att studera.

Disqus-systemet ställer högre krav på besökskommentarerna. Resultaten har varit att nivån på diskussionen höjts avsevärt. Det är helt enkelt nyttigt att införa en extra spärr för att se till att besökare inte fyrar av ogenomtänka kommentarer på det sätt som exempelvis sker rutinartat i kommentarsfälten på både SvD och DN.

Otydlig moderering ger sämre kommentarer

Att införa ett system som samlar en avsändares samtliga kommentarer är bara det första steget på vägen. Om vi återigen tittar på Sydsvenskan som exempel är diskussionerna fortfarande rejält onyanserade och agerar mer som en slags säkerhetsventil för missnöje än arena för saklig debatt. Förmodligen är det ett problem som bara delvis kan åtgärdas med tekniska innovationer som Disqus.

Men vad utgör då ett ”bra” inlägg?

Det etikdokument som Sydsvenskan tagit fram för den egna redaktionen ger svaret: ”trovärdighet”. Målen är högt ställda och bannorna relativ få. Samma sak går inte att säga för redaktionens riktlinjer till läsarna. Dessa verkar vara ett generiskt hopkok bestående av den sedvanliga bannlysningen av allt som är olagligt och tabu. Inget vidare utförligt skrivs om den tänkta nivån på kommentarerna. Resultatet kunde ha varit bättre om man uppmuntrat besökarna först och förbjudit sedan.

Kommentarernas verkshöjd kan dock bara uppmuntras och en stor del av tjusningen med sociala medier är att de inte bör, eller kan, styras. Däremot kan man som redaktion skapa en tydlig modereringspolicy som man sedan gör sitt yttersta för att efterleva. Men samtidigt måste man vara flexibel nog att byta den om den visar sig ha brister.

Artikelkommentar från sydsvenskan.se

Det är på denna punkt som Sydsvenskan inte riktigt lyckas hela vägen.

Modereringen är godtycklig. Sakliga inlägg raderas ofta medan personliga påhopp (som onämns som oönskade i policyn) får stå kvar. Inlägg som tas bort markeras inte alltid, vilket gör diskussionen svår att följa för en förstagångsläsare. De inlägg som däremot tas bort och markeras får ingen indikation på vilken del av policyn de brustit mot, något som skapar ytterligare irritation och förvirring bland besökarna.

Kommentarer inleds ofta med: ”Jag vet inte om detta får stå kvar, men…”. Varje populär webbplats som öppnar för kommentarer måste vara beredd på att individer kan uttrycka sig skarpt – men när påfallande många besökare inleder med att varna för att de möjligen överträder en policy så finns det goda skäl att se över hur modereringen funkar och om policyn möjligen behöver formuleras om.

I likhet med andra större svenska dagstidningar ges inte besökaren möjlighet att kommentera samtliga artiklar, något som är extra tydligt hos Sydsvenskan. Tydligt till den grad att man anar en outtalad redaktionell riktlinje som förmodligen skulle må bra av att ventileras i ett öppet  forum. I annat fall löper man som redaktion risken att få kritik för att försöka styra debatten för hårt.

Webbredaktörens perspektiv

Kommentering på webbplatser är ingen exakt vetenskap.

Att tillåta en sådan funktion är att ständigt behöva ha örat mot väggen. Om man har lyckats locka besökaren att engagera sig har man kommit långt. Därefter gäller få regler. Svaret är att som webbredaktör aldrig tappa kontakten med besökaren. Frågor som: ”Hur agerar besökarna?”, ”Vilken är stämningen?”, ”Följer besökarna vår policy eller är de öppet aggressiva/trotsiga?”, ”Vad kan vi som webbredaktion göra för att förbättra situationen?”, borde vara kontrollpunter på en webbredaktörs ständiga agenda.

På en dagstidning kan det vara avgörande vilka artiklar man låter besökaren kommentera. Men samma sak gäller för företag och organisationer, även om besökssiffrorna är lägre. Fundera vilken nyttan är med slentrianmässigt aktivering av kommentarsfunktionen? Fungerar det inte, var inte rädd för att ta bort den. Det finns andra sätt att be om återkoppling från besökarna.

Fundera hur du som skribent påverkas av kommentarerna. Anpassar du innehållet för att få en besöksreaktion eller har du en tydlig linje som identiferar dig?

Sex tips för en bättre diskussionsmiljö

• Använd Disqus för att slippa anonyma kommentarer. Skapa inte egna inloggningssystem, de används sällan.
• Ha en tydlig, men uppmuntrande, kommentarspolicy.
• Var konsekvent i modereringen, men var inte rädd för att ändra policyn om den uppenbarligen inte fungerar.
• Ha en öppen kanal till besökarna. Erbjud ett besöksforum där man på ett enkelt sätt kan kontakta administratören. Låt de frågor som ställs i detta forum vara öppna så andra kan ta del av dem.
• Låt administratören ha ett riktigt namn när han eller hon modererar webbplats. Ingen gillar att bli tillsagd av: ”Admin”. Det upplevs som om man döljer sig bakom en maktposition.
• Lyssna, lyssna, lyssna!

– Visst kan du bygga samma webbplats för både datorer och mobila plattformar. Men inte blir det särskilt kul för användarna. Andreas Ronder på Winston konstaterar att det finns en hel del att tänka på när man anpassar sin webbplats till mobiler – om man nu över huvud taget ska göra det.

Winston arbetar med strategi, koncept, design och utveckling av webbplatser och andra digitala tjänster. Bland annat har de byggt mobila webbplatser för DN och SJ. Och dessa skiljer sig en del från vanliga sajter.

– När man bygger en mobilsajt handlar det inte om att anpassa den befintliga webbplatsen utan om att göra en egen sajt med egna flöden, säger interaktionsdesigner Andreas Ronder.

Rent tekniskt är det visserligen möjligt att utgå från samma plattform, men resultatet blir sällan bra – varken på datorn eller i telefonen.

– Du måste renodla sidan och skala bort allt lull-lull, av flera skäl: nedladdningstiden är långsammare, navigationen sker på ett annat sätt, begränsningarna är fler och läsfönstret är mycket mindre.

Dessutom skiljer sig användarnas beteende:

– Du surfar inte runt på en företagssajt i din mobil för att kolla in deras produkter, men vill däremot snabbt hitta deras kontaktuppgifter. De flesta mobilsurfare är på språng och vill ha snabb information, säger Bengt Hammari, Art Director.

Helt ny sajt

När Winston byggde mobil.sj.se handlade det inte heller om en omgörning, utan om en helt egen sajt – renodlad, funktionell och med en enkel informationsstruktur. Och på köpet fick SJ en sajt som fungerar utmärkt att använda för funktionshindrade – på datorn!

– Eftersom den är så nedskalad till de elementära funktionerna är den lättnavigerad, och talsyntesen har enklare att återge informationen på sidan. Och det är förstås en stor bonus, att sajten kan användas även på det sättet, säger gränssnittsutvecklare Thomas Svensson.

Han betonar att det är skillnad på ”vanliga” mobiltelefoner och smartphones (Googles operativsystem Android eller Apples iPhone) – de sistnämnda är bättre på att återge vanliga webbplatser.

– Idag är det också billigare att surfa på 3G-nätet, oftast betalar man en fast avgift. Men trots att jag har en smartphone föredrar jag att gå in på de mobila sajterna – det går snabbare, jag slipper banners och jag slipper skrolla så mycket.

Mobilwebb – behövs det?

Men behöver man verkligen ha en särskild mobil webbplats? Ja, det beror på verksamheten, menar Bengt Hammari:

– Ett företag som jobbar business-to-business har knappast något behosv av att göra en mobil spegling av sin webbplats, så länge det är enkelt att hitta kontaktuppgifter. Däremot kan de ha mobila tjänster som verkligen stödjer deras verksamhet – ett mobilanpassat lagersaldo kan till exempel vara relevant för ett industriföretag. Men de som framför allt behöver synas mobilt är förstås medier – där finns det en efterfrågan.

En potentiell marknad, tror Bengt Hammari, är intranät och extranät hos större företag – ett mobilt intranät skulle kunna göra dem både effektivare och flexiblare. En annan stor framtida användning är att kunna överföra pengar via mobilen.

– Men då pratar vi om mobila applikationer, inte om webbplatser. Och det är ett annat kapitel, säger Bengt Hammari.

Fem saker att tänka på

• Kill your darlings. På en mobil sajt kan du inte berätta allt.
• Se till att den laddar snabbt. Även om användaren betalar en fast avgift är det segare att surfa mobilt än från en dator.
• Se till att sajten är logisk, både för den som pekar sig fram (som på en smartphone) och för den som klickar sig fram.
• Se till att sajten är optimerad för olika mobila plattformar – framför allt om du använder bild- och videoformat. Det finns en öppen databas med terminalidentifiering, som är att rekommendera om du bygger en större sajt.
• Minimera antalet anrop mot webbservern (exempelvis en bild är ett anrop).

Fem lyckade mobilsajter enligt Winston

• m.flickr.com – ”Har tagit bort allt brus. Laddar snabbt.”
• mobil.dn.se – ”Har renodlat de nödvändigaste funktionerna. Bra interaktion.”
• m.bbc.co.uk – ”De har både tekniskt och grafiskt skalat ner sajten så att den blir behaglig att läsa i mobilen.”
• mobil.tasteline.com – ”Är lätt att använda när jag står i butiken. Bra kategoriseringar, bra sök, bra tips från användare.”
• mobil.eniro.se – ”Lätt att hitta, lätt att söka. Enkel och avskalad men inte tråkig.”

Krister Insulander

För att den inte finns.

Det har länge saknats en tidning för alla er som arbetar med webb på organisationer och företag, en tidning som inte fokuserar på teknik utan på innehåll, struktur och organisation. En tidning som lyfter fram exempel på hur webbredaktioner arbetar. En tidning som kommer med konkreta tips och råd.

Webbterapeuten är precis detta. Här möter du människor som dagligen jobbar med webbplatser och intranät, och får ta del av deras tankar och tips. Här kan du till exempel läsa om hur man organiserar en webb, vad som gör en bra eller dålig webbyrå eller hur man fixar migrering av en webbplats.

Vi hoppas att vi också kan uppmuntra till samtal och utbyte av kunskap – kanske till och med skapa en debatt om webbens innehåll.

Vi som ger ut Webbterapeuten heter Publik och är en kommunikationsbyrå som arbetar med tidningar, webb, PR och utbildning. Vi har hjälp av ett redaktionsråd som består av webbansvariga på ett tiotal stora svenska webbplatser.

Vill du själv vara med eller har några tankar och idéer på hur vi ska kunna utveckla webbterapeuten? Hör i så fall gärna av dig.

Redaktionen

Artur Leczycki – teknik, sociala medier, webbutveckling, design, och marknadsföring.
Benke Carlsson – strategi, organisation, förvaltning och webbprojekt.
Krister Insulander – skrivande, arbetssätt och innehåll.
Lotta Örtnäs – intranät, samverkan med andra kanaler och integrerad kommunikation.

Sveriges bästa sajt 2008 och nu även Bästa community 2009.
Lovorden haglar över VisitSwedens nya sajt.
Varför? Den sätter Sverige på kartan genom att låta användarna tala.

Det krävs mod för att våga släppa kontrollen över sitt varumärke, men det lönar sig. Det konstaterar VisitSweden som är ett av de första turistråd i världen som kompletterar den redaktionella informationen på sin webbplats med en online-community.

Besökarna gör jobbet

Communityn fungerar som ett helt öppet forum där Sverigevänner över hela världen delar med sig av sina egna erfarenheter och upplevelser genom både text och bild. I praktiken innebär det att man tar hjälp av besökarna för att marknadsföra Sverige – ett jobb som ingen reklambyrå i världen skulle kunna göra.

- Idag räcker det inte att bara lyfta fram den officiella Sverigebilden på webbplatsen. Därför har vi haft en långsiktig strategi att släppa in användarna. Deras bilder och berättelser bekräftar det vi säger och skapar en trovärdighet. Det hjälper också till att hålla sajten levande, säger Margareta Björnberg, projektledare för visitsweden.com.

Bilder, berättelser och tips från Sverigebesökare fyller VisitSwedens webbplats.

Vinner priser

Visitsweden.com nylanserades i augusti 2008 och har sedan dess knipit förstaplatsen på tidningen Internetworlds lista över Sveriges 100 bästa sajter samt priset för bästa community i EpiServer Awards.

I sin motivering till förstaplatsen skrev InternetWorld :
”Visitsweden.com är mycket väldesignad, generös, luftig och alldeles lagom färgstark. Den kryllar av små smarta lösningar som gör besöket till en ren fröjd. Troligen är sajten unik i sitt slag i världen. Det skvallras om att turistråd och myndigheter från hela världen hör av sig och vill ta del av erfarenheterna. Vi förstår dem.”

Att våga släppa taget

Det är dock kombinationen av redaktionellt innehåll och användarnas egna material som anses vara nyckeln till sajtens framgångar. Men att lämna en så stor yta till användarna är inget som skett över en natt, utan VisitSweden har jobbat hårt för att våga släppa taget.
- Det är ett stort steg för en offentlig organisation. När vi sedan lanserade den nya webbplatsen blev vi tagna med storm över den höga kvalitet besökarnas bilder och berättelser har.

Inte heller bristen på censur har varit något problem.
- Communityn är självsanerande genom att besökarna själva reagerar om något olämpligt skulle råka slinka in.

Ungefär en fjärdedel av innehållet på webbplatsen är användargenererat material. Det är taggat med ämnesbeskrivning, geografiskt område och säsong, och används flitigt för att presentera bilder och texter i olika listor och sökresultat. Användarna kan även enkelt hitta spännande upplevelser i Sverige via Googles interaktiva karta som är integrerad i webbplatsen. Smultronställen över hela landet pekas ut med stor precision.

Webbplatsen utnyttjar flitigt Google Maps.

Besökaren kan också boka sin resa direkt via webbplatsen.
- Den delen kommer att utvecklas framöver. Vi har idag byggt upp en bra grund med inspiration och trovärdighet. Nu är det dags att skapa mer business och göra Sverige bokningsbart, säger Margareta Björnberg.

Fakta

• Byrå som byggt sajten: Cloud Nine och MRM Starsky.
• Ansvariga för sajten: Margareta Björnberg, projektledare visitsweden.com, och Tommy Sollén, ansvarig communityofsweden.com.
• Publiceringsverktyg: Episerver 5
• På webben sedan: 1997
• Senaste nylansering: augusti 2008
• Unika besökare per vecka 91 700 (Visit Swedens egen uppgift)
• Sidvisningar per besök: 5 (Visit Swedens egen uppgift)

Pia Runfors