Därmed inte sagt att det inte är värt att kasta en titt över axeln och ägna sig åt lite kreativ, publik, introspektion (hörde jag någon säga navelskåderi?). För det är precis det jag tänker göra. Så istället för att ägna tiden åt att snickra ihop topplistor som antas säga mer om oss som företag och mig som rådgivare än det ger något äkta värde för läsaren, tänkte jag ta upp några av de tankar som snurrat runt i huvudet och var tänkta att formuleras som artiklar här på bloggen – men av olika anledningar inte blev av.

Nedan, det första spåret. Känn dig fri att hoppa i texten, mellanrubrikerna agerar en slags miniartiklar. Den enda röda tråden är att de alla vid något tillfälle var skisser till en större och mer utvecklad text. Stjäl, kopiera, tänk själv. Sätt tankebollen i rullning.

Och ja – jag är fullt medveten om att det självklara tipset vore att dela upp det här inlägget i flera delar. Men jag litar på att Webbterapeutens sofistikerade läsare inte behöver den sortens knep för att ta till sig innehåll, inte sant?

Tid att blogga
Webbrådgivarna på Publik ger våra kunder rådet att uppdatera sina bloggar ofta. Kvalitativt. Det behöver inte vara långt, men det ska finnas ett värde för läsaren. Vi vet att en uppdaterad blogg ger trafik och vi vet också att vara ihärdig lönar sig. Ett inlägg var tredje vecka försvinner i mängden och ju mer man skriver, nätverkar och pushar sitt material, desto större chans att det uppmärksammas och tas upp i bloggsfärens inre krets av trafiktäta noder. Man får ta till alla knep man bara kan för att lyckas med en blogg, sådan ser verkligheten ut. Tittar man senare på demografin över majoriteten av de som faktiskt läser bloggar är det lätt att bli aningen deprimerad. I alla fall om man inte råkar ha en modeblogg och är en fashionistatjej på 15 bast.

Men det finns en annan sida av myntet. Och det är att uppdateringsstressen ofta dödar kvaliteten på materialet. Det är för lätt att hänfalla åt reblogging-sjukan, att hänga på något som skapar trafik och uppmärksamhet på andra ställen. Det är ett problem som alla bloggar har. Vissa formligen sprutar ur sig innehåll med resultatet att  mycket av läsarens tid går åt till att sortera ut godbitarna. Andra kämpar på med ojämnt resultat. Vilken väg ska man gå?

Webbterapeuten undrar om det bästa svaret, i alla fall om man ser sin blogg som ett långsiktigt projekt, är att faktiskt bara skriva när man har något att säga.

Uppdatera när du vill och kan, inte för att du måste.

Rådet står i skarp kontrast till det vi själva ibland förkunnar. Fast kanske är det så att båda versionerna är lika sanna? Det är lätt att få panik när man ser att man inte uppdaterat på en månad och trafiken sjunkit farligt lågt. Efter uppdateringen, ett sorts (snabbt övergående) lugn i kroppen när man ser att det trots allt fanns en intresserad läsarskara. En olycklig spiral om något.

Spaningen är att istället för att jaga sin egen bloggsvans bör man acceptera att trafikmönster varierar och att siffror aldrig får bli ett självändamål. Skriv med kvalitet, lust – och gör inga tekniska misstag när du publicerar. Trackbacka, länka, använd taggar (etiketter), använd sociala medier för att låta andra ta del av ditt material. Men sluta känna ångest över att det gått ”för lång tid” sedan senaste uppdateringen. Ingen kommer tacka dig för att du känner uppdateringsångesten. Däremot kommer du få lojala besökare som förstår att du inte slösar deras tid i onödan.

Facebook och företagen
Egentligen hade jag helst velat undvika att skriva ett enda ord till om Facebook i år. Men det har varit ett tjänstefel, och dessutom grovt självbedrägeri. För jag tänker på Facebook mer eller mindre hela tiden. Dels över den allsmäktiga datastrukturen som Jaron Lanier försökt varna oss för och dels för att det skett stora förändringar i både gränssnitt och mjukvarubeteende, som konkret talat mer eller mindre förvandlat användarna till leksaker. Men mest funderar jag över hur amatörmässigt hela upplägget egentligen är.

Publik, kommunikationsbyrån bakom Webbterapeuten, har tagit steget ut på Facebook på allvar i år. Vi har varit ambitiösa och försökt leva som vi lär. Mycket tid, energi och pengar har gått åt för att etablera en vettig närvaro och vettiga relationer med våra kunder och bekanta på Facebook. Tidigare i höst producerade vi, såsom många andra, en Facebooktävling. Syftet var givetvis att lära känna fler Facebookanvändare – med hypotesen att ju fler relationer vi etablerade, desto mer personliga kunde vi vara i vår kommunikation. Vi satte ut en strategi, budget, aktivitets- och tidplan, precis som brukligt i de flesta webbprojekt.

Resultatet? Vi ger oss själva ganska godkänt. Med ett bra arbetslag, ordentlig planering och många vänner som ville oss väl har vi nått fler och nya besökare, ny redaktionell inriktning och en godkänd teknisk sjösättning av skutan Publik på Facebook. Men det var en oerhört frustrerande väg dit, där det största problemområdet var Facebook som plattform.

För företag är Facebook nämligen ett kaotiskt ställe att vara på just nu.

Få eller inga av de miljöer man som webbutvecklare är van att arbeta i finns tillgängliga. Det är krångligt att förstå reglerna rent juridiskt (både kring företagsnärvaro och tävlingar/kampanjer), mjukvaran slutar plötsligt att fungera trots att man precis byggt färdigt sin applikation, det finns ingen plats att betatesta på och man får skapa fejkanvändare för att utvärdera funktionaliteten. Ett annat problem är den kroniska bristen på supportpersonal (trots Facebooks enorma resurser!). Det finns, beroende på vad man försöker åstadkomma, fler problem, men de ovanstående plågade oss från tävlingens första dag, till den sista. Trots detta genomförde vi (och många andra) under samma period satsningen.

Varför erbjuder Facebook inte en gräddfil för företag? Om man nu flörtar med tanken att börsintroducera Facebook så lär pengarna från annonserna själva inte räcka i evighet. Varför inte kapitalisera genom att ge tillgång till alla de utvecklingsverktyg och tjänster man blivit bortskämd med på senare år? Just nu känns det som att Facebook gör precis allt för att förhindra att företag faktiskt ska få finnas där och serverar dem sist, lite motvilligt med vänsterhanden.

Om trenden håller i sig lär vi se framöver. Men läxan vi tog med oss från vår egen lansering var att webben helt plötsligt kändes som om den backat i utveckling fem, sex år. Den – samt vår egen tidigare varning: det är farligt och dyrt att satsa på en plattform där man inte har någon kontroll överhuvudtaget.

Gamla projektmodeller dammas av
De flesta webbrådgivare och projektledare som varit med ett tag, kanske byggt hundratals webbplatser – har de olika projektmodellerna så inbäddade i ryggmärgen att de ofta själva inte ens funderar över hur de leder och organiserar projekten. Några är bevisligen bättre än andra på att få arbetslagen att förstå i vilken av dem de för tillfället jobbar i, men i slutändan är det resultatet, resultatet och bara resultatet som räknas. Vad är det för nytta med en till punkt och pricka ifylld projektrapport om webben är ett misslyckande? Det klassiska fallet av operationen som lyckades men patienten som dog.

En samarbetsmodell som webbterapeuten själv funderat över att återinföra är ”24 hr business camp”-varianten. Den passar inte alla projekt, men kan vara en god idé när projekten går att tydligt definiera och avgränsa. Konkret, när det handlar om en produkt eller specifik webbtjänst – eller ett behov som kan lösas med hjälp av en app, mindre webbplats (xs/s/m-size)  eller liknande. Efter en noggrann briefing eller brainstormmöte med projektteamet går man helt enkelt in i ett rum, stänger in sig och jobbar mot en utsatt tidsgräns. När tidsgränsen är nådd sker en villkorslös accept av resultatet. Det är en utmanade och kul arbetsmodell av flera orsaker. Om alla har ett gemensamt mål och en klar bild av målet kan man i princip dra ett streck över allt pappersarbete och komma direkt ner till produktionen. Tidsbegränsningen innebär en ständig avvägning där nya funktioner leder till utveckling, men får vägas på guldvåg eftersom klockan tickar. Med ett dedikerat, passionerat arbetsteam tenderar det att locka fram de mest väsentliga, bästa lösningarna.

Projektmodellen eliminerar även det spår av efterhängsna fixar, patchar och tillkommande beställningar på produkten eller tjänsten. Fram till att klockan stannar är det en all inclusive av projektledning, form, kod och koncept. Efteråt startar version 1.x, med nya förutsättningar och nya budgetmål. Oerhört tydligt för både kund och beställare.

Kruxet är förstås att det gäller att båda parter litar blint på varandra och är överens att endast den bästa insatsen är god nog.

Webbterapeuten har använt ”Business camp”-modellen vid några tillfällen med lyckat resultat. Det är en spännande väg att gå – men kräver mycket av deltagarna. Inte minst driv, passion – och en ansenlig mängd kaffe när klockan börjar närma sig morgon. Men belöningen att ha något klart och färdigt dagen därpå – är värd insatsen.

Omvärldsbevakning i sociala medier
Webbterapeuten har i höst lagt mycket tid på att noga undersöka marknaden för att bevaka sociala medier. Nu när de flesta, vakna, företag insett att det kanske inte är så dumt att ta reda på vad som sägs om dem i de sociala medierna, har frågan om ”hur” uppstått. Och svaren är lika förvirrande som de är dåliga. Marknaden för omvärldsbevakning för traditionella medier är lika begriplig och reglerad som dess motpart för de sociala medier är ett komplett High Chaparall – ett veritabelt vilda västern av undermåliga tekniska lösningar, företag som själva inte begriper vad de säljer, men kanske främst problematiskt – inte har förstått hur djup den interna processen måste vara hos kunden för att ett bevakningsverktyg ens ska vara lönsamt.

Alla verktygen, med något pinsamt undantag, gör ett hyfsat jobb att rapportera vad som sägs om ens företag eller projekt i de sociala medierna. Vilka sökindex som tas med, hur ofta de uppdateras, vilka möjligheter kunden själv har att finjustera resultaten, vilken sorts support som erbjuds och hur lättanvända, och visuellt tilltalande verktygen är varierar stort. Så även priset, som i vissa fall faktiskt får den mest garvade webbrådgivare att gapa med munnen täckt av en förskräckt hand.

Att många av dessa företag dessutom låser in kunderna i långa avtal är en väldigt tydlig indikation på hur lite de själva tror på sin produkt, och hur lite de begriper vad ett modernt företag har för behov och planeringscykler.

Ungefär här vore det på sin plats att länka till några nätburna recensioner av de mest populära bevakningsverktygen. Men tyvärr har jag inte hittat några jag vill rekommendera. Tvärtom. De flesta är antingen rena säljtexter, alldeles för grunda i sin analys eller visar på att skribenten inte alls förstått hur ett bra bevakningsverktyg bör fungera. Att något av verktygen kan skicka SMS med alerts och något inte kan det är ingen relevant synpunkt i sammanhanget.

Huvudproblemet, och som (nästan!) inget av verktygen löser -  är att det krävs en utbildad, engagerad och vaken organisation för att interagera i de sociala medierna. En organisation som kan bestå av en uppsökande kundstjänt, en informationsavdelning, ett HR-team, en säljavdelning etc – som alla har olika behov och målbilder i sociala medier. Att skapa förståelse för att engagera sig i samtalet – och sedan vända den interna arbetsprocessen upp och ner för att nå dessa mål är, av olika anledningar – klurigt. Webbterapeuten har under det gångna året ägnat mycket tid just åt det sistnämnda. Det är svårt, oerhört givande – men verktygen som ska hjälpa till – speglar inte behoven ännu.

Det ska bli intressant att se vad som händer med alla dessa företag som säljer just omvärldsbevakning i sociala medier. Jag hoppas att det kommer bli ett rejält stålbad med många offer.

För som det ser ut just nu kryllar det av undermåliga, ogenomtänkta, inifrån-och-ut-produkter. De är baserade på vad man kan göra med en databas som består av en ström av information – inte kring vilken konkret handling, aktion, denna ström av data bör driva hos organisationen som använder den.

Till sist, ett tips i all välmening till bevakningstjänstföretagen: Ta reda på hur era kunder jobbar. Ta sedan redan på hur de borde jobba om bevakningen ska fungera. Med andra ord: Fokusera på hur engagemanget ska utföras efter att data har samlats in och underlätta för kunderna att samarbeta inom den egna organisationen (nej, interna kommentar-fält räcker inte!). Om det går, skräddarsy lösningen så långt som det är möjligt. Sluta utgå från vilka sökindex rapporterar vad och hur snygga staplar man blända kunderna med i gränssnittet. Går det dessutom att jobba med olika tidsmodeller och erbjuda en live-rapportering – så har ni kommit en bra bit på väg till en mer relevant produkt. Och en sista sak – fixa betalningsmodellen: att ta betalt per volym använd data är mycket mer intressant, skalbart och kundvänligt.

Att starta ett community är kanske inte det självklara valet för en nätsatsning längre. Allt fler företag och organisationer lägger alla sina ägg förbehållslöst i Facebookkorgen – till synes utan att fundera på alternativen. Skälet är givetvis att användarna hittills varit osedvanligt trogna plattformen. Inte ens mäktiga Google verkar kunna ändra den verkligheten. Trots att Google+ har allt man kan önska sig. Förutom användarna.

Om det är rätt beslut att överinvestera i Facebook och vad en långsiktig satsning där kan få för konsekvenser, kommer vi ha skäl att återkomma till under hösten och vintern här på Webbterapeuten. Men den här gången ska vi koncentrera oss på Arvsfonden, som valde att gå en annan väg.

Så här beskriver Arvsfonden kortfattat sig själva:

Allmänna arvsfonden finansierar nyskapande och utvecklande projekt för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. Två statliga myndigheter har hand om arvsfondsärenden, Kammarkollegiet och Arvsfondsdelegationen.

(Källa)

Ett av de tydligaste problemen för Arvsfondens projektorganisation var att behålla kompetensen hos deltagarna efter varje genomfört projekt. Tankar på att uppmuntra någon form av kompetensöverföring ledde till diskussioner om att bygga upp ett eget community, drivet av den egna organisationen. Ett spännande och problematiskt arbete inleddes och på vårkanten 2011 var bygget klart.

Arvsfondens community är det första i sitt slag och intressant ur många aspekter, inte minst med tanke på att stat och myndighet i många år flörtat med begreppet e-förvaltning men inte riktigt kunnat nå fram. Vissa framsteg har naturligtvis skett (Skatteverket, etc), men kontakten med medborgarna och 24-timmarsmyndigheten som begrepp liknar fortfarande mer ett prydligt upplyst skyltfönster än en dygnet-runt-öppen kvartersbutik.

Anne-Charlotte Eriksson, Community manager på Arvsfondsprojekten.se

Det finns många skillnader och fördelar att äga sitt eget community, till skillnad från att starta upp en Facebookgrupp eller ingå i ett annat existerande nätverk (NING, till exempel). Dels får man koll på mjukvaran och kan styra utvecklingen precis hur lite eller hur mycket man vill, men man äger även kontroll över innehållet i både juridisk och estetisk mening. Dessutom är man fri att moderera enligt egna regler, tycke och smak. Men allt har en kostnad. Kontroll över mjukvara innebär även ansvaret att uppdatera den och en rejäl pott pengar till drift och underhåll. Frihet att moderera innebär att man måste skapa tid och rutiner inom organisationen för att göra precis just det.

Arvsfonden har dock tagit ett steg i riktningen mot förbättrad medborgarservice och Webbterapeuten är naturligtvis intresserad av hur projektet har gått till – och vad andra myndigheter kan lära sig av resan. Så vi satte Anne-Charlotte Eriksson i webbterapisoffan:

Vilken var din roll i projektet, hur stor var arbetsgruppen och jobbade ni efter någon projektmodell?

Jag har varit projektledare och vi har jobbat med en kommunikationsbyrå samt en teknisk konsult specialiserad på Drupal – den tekniska plattform som communityn är byggd på.

Arbetet bedrevs enligt följande metod för utveckling av webbprojektet. Den innebar att:

• utreda vilken teknisk plattform som skulle användas,
• ta fram en projektplan,
• ta fram ett kreativt styr- och konceptdokument,
• ta fram specifikationer för innehåll och funktionalitet,
• bygga en klickbar prototyp som visade informationsstruktur och interaktionsdesign,
• arbeta fram den grafiska formgivningen.

Konsulterna ansvarade också för gränssnittsutvecklingen och för den tekniska implementationen.

När arbetet var som mest intensivt jobbade ett tiotal personer direkt i projektet. Vi hade också en intern referensgrupp och ett antal pilotprojekt som deltog i betaversionen med uppgift att testa och ge feedback.

Vår avsikt har varit att utveckla en community med basfunktionalitet, som vi sedan vidareutvecklar utifrån våra användares behov och önskemål. Vi har också själva initierat utveckling av funktioner vi har upptäckt saknats eller som varit bristfälliga när vi administrerat sajten.

Hur uppstod behovet och hur föddes idén att gå ut till kunderna via sociala medier?

Våra projektgrupper hade i olika sammanhang framhållit att de ville träffa både andra projektgrupper och handläggarna på kansliet oftare. De har också haft önskemål om att via vår webb, arvsfonden.se, få ut information om sin verksamhet och material de producerar under projekttiden. Vi har varken haft personella eller ekonomiska resurser för att kunna tillmötesgå de önskemålen, men vi har haft stor förståelse för dem och i den meningen har vi väl egentligen väntat in de möjligheter som sociala medier öppnar.

När vi började prata om hur vi skulle gå tillväga diskuterade vi först möjligheten att använda oss av ett redan befintligt verktyg, till exempel starta en Facebookgrupp. Vi ville dock tillföra våra projekt mer nytta. De skulle kunna använda kanalen för att presentera sin verksamhet för andra projekt, framtida finansiärer, sin målgrupp etc. Projektgrupper som inte har kunskap eller resurser att själva sätta upp en webbplats eller en blogg skulle få ett enkelt verktyg att använda som inte kostar dem något.

Vi såg också möjligheten att bli en mer transparent och öppen myndighet. En del av vårt uppdrag är att berätta för allmänheten vad Allmänna arvsfondens pengar går till och när vi låter projekten själva berätta om sin verksamhet är det inte vi som tolkar informationen utan deras egen bild vi visar. För oss handlar det om trovärdighet.

I förlängningen ser vi också att ett elektroniskt ansökningsförfarande kopplat till ett utvecklat diariesystem kan komma att effektivisera själva handläggningen och spara resurser.

Arbetsformen är väldigt ny i offentlig förvaltning. Känner du att ni har fått uppbackning kring projektet från andra myndigheter? Har ni rent av fått kritik för det?

Vi har velat känna oss för och har därför låtit communityns tillväxt följa våra projekts cykler. När ett nytt projekt fått stöd från oss får de komma på en introduktionsdag där vi informerar om vår verksamhet, vad de kan förvänta sig av oss och vad vi förväntar oss av dem. Då har vi också en genomgång av communityn, våra tankar bakom den och hur de ska göra för att nyttja den på bästa sätt. Därefter sätter vi upp deras projektsida och kopplar ihop projektet med dess projektledare, som blivit medlem på communityn. Sedan är det fritt fram för projekgruppen att fylla på med information, hålla sin sida levande och delta aktivt.

Vi jobbar hellre med kvalitet än kvantitet för att ge besökarna och medlemmarna på communityn största nyttan. Vi vill att utvecklingen av communityn ska drivas av användarna och inte av oss, så dialogen med de aktiva projekten är jätteviktig. Samtidigt är vi medvetna om att det måste finnas tillräckligt många aktiva projekt för att det ska bli verkligt intressant att följa dem, kommentera, delta och initiera egna diskussioner på communityn. Vi är inte riktigt där ännu, men på god väg.

Vi har inte fått så många reaktioner från andra myndigheter eller kommuner men de vi fått har varit överlag positiva. Några av de reaktioner jag fått när jag pratat med företrädare för andra myndigheter har dock speglat en rädsla för att göra fel och att man därför hellre avstår.

Vi är dock övertygade om att det är viktigt att våga pröva nya vägar och inte bara följa de upptrampade stigarna.

Vilka är de viktigaste frågorna just nu?

• Fortsätta att entusiasmera och bygga nytta för de projekt och medlemmar som idag finns på communityn så att deras aktivitet och övriga bidrag till innehållet får andra att vilja vara en del av vår community.
• Få fler av våra projekt, ideella föreningar och deras målgrupper, framtida finansiärer, offentliga huvudmän enskilda personer att upptäcka och vilja vara en del av vår community.
• Vidareutveckla communityn så att vi tillgodoser användarnas behov samtidigt som vi är kostnadseffektiva.
• Fortsätta jobba med interna rutiner för så att communityn blir ett ännu effektivare arbetsverktyg.

Slutligen, vad skulle du ge för råd, lessons learned, till andra som vill vandra samma väg?

Gör ett ordentligt förarbete, lär känna er målgrupp och deras behov. Och våga släppa kontrollen lite!

Besök Arvsfondens community, här.
Alltid branschuppdaterade MKSE.com om lansering och teknikpartners.

Torbjörn Carlbom (foto: Micke Lundström)

Torbjörn Carlbom har bevakat telekommarknaden och framför allt mobilbranschen i över tio år. Som reporter på Veckans Affärer följer han regelbundet utvecklingen – och den är snabb, framför allt inom den mobila världen. Den stora revolutionen skedde när Apple introducerade sin iPhone för några år sedan.

– Apple lanserade inte en mobiltelefon utan ett helt ekosystem, med ett överlägset användargränssnitt och en plattform med applikationer utvecklade av andra. I ett slag blåste de förbi hela telekomindustrin, som inte hade något att kontra med. Plötsligt var mobilen inte en pratmaskin längre, utan den primära kanalen för nätburen kommunikation.

Efter en trög start gick det blixtrande fort, och idag finns det över 150 000 appar, som har laddats ner över tre miljarder gånger från Appstore. Och det accelererar.

Underhållning

– Det som människor laddar ner är framför allt ”save time, kill time”-applikationer – små, enkla spel och liknande. Ungefär som de små ”Game and watch”, som vi spelade Donkey Kong med på åttiotalet. Däremot är vi inte lika intresserade av att använda vår iPhone professionellt, även om en del företag har skapat iPhone-applikationer för sina system.

En trend just nu är att företag vill in i applikationsvärlden för att göra reklam. Allt fler sponsrade spel, där varumärkena syns, dyker upp i Appstore. Applikationen är oftast gratis att ladda ner medan Apple får pengar från annonsören, till exempel Coca Cola.

– Apple lanserade nyligen ett eget annonskoncept för mobiltelefoner, iAd. Poängen är att göra mobilapplikationer till annonsbärare och annonser till applikationer i sig. Men frågan är om konsumenterna verkligen vill ha reklam i sina mobiltelefoner. Praktiskt taget ingen klickar ju på en internetannons och många använder elektronik för att sortera bort tv-reklam, pop-ups och så vidare, säger Torbjörn Carlbom.

Slutet system

Apple har ett stort försprång på marknaden, då iPhone-apparna inte går att använda på några andra plattformar. På så vis går Apple emot den moderna IT-ekonomin, som bygger på öppen källkod och användargenererade applikationer.

– Apple har alltid stängt in sina användare – det är samma sak med deras musiktjänst. Om du ska köpa musik från deras butik tvingas du använda Apples program iTunes och deras mp3-spelare iPod. Att deras affärsmodell trots allt fungerar beror på skicklig marknadsföring och att deras produkter är enkla att använda.

De lyckas upprätthålla en gammal ekonomi genom att skapa en hype kring produkter som egentligen inte är så speciella. Men nu har resten av marknaden börjat röra på sig.

Praktiskt taget varenda mobiltelefontillverkare har lanserat applikationsbutiker det senaste året. Och störst är Google, som utvecklat den öppna mobilplattformen Android. Det är bara Apple och Nokia som har egna, slutna plattformar.

– Apple har fler evangelister än användare, och dominerar idag marknaden totalt. Men den stora volymen lär hamna hos Android – det är där de stora användargrupperna finns. Apple har sålt cirka 50 miljoner iPhonelurar på en marknad som består av 4,6 miljarder mobilanvändare.

Mjukvarustyrd dumburk

Torbjörn Carlbom tror att underhållning kommer att dominera även i framtiden, och att marknaden kommer att bli mer mjukvarustyrd.

– Det är vad du använder mobilen till som är intressant, inte själva telefonen – ungefär som med en dator. Genom att ladda ner de applikationer du vill ha designar du din egen mobil – det är bara telefonfunktionerna som är gemensamma.

Mobilen har gått från att vara en telefon till en ständigt uppkopplad multimediadator – en iPhone genererar minst dubbelt så mycket trafik som en vanlig mobiltelefon. Utvecklingen har skett mycket tack vare operatörernas nya prissättning, där mycket eller obegränsad datatrafik ingår – även om operatörerna har högre priser för storförbrukare av mobil kapacitet.

– Eftersom vi dessutom i allt större utsträckning surfar mobilt från våra datorer ökar trafiken i näten kraftigt, och i USA har man problem med kapaciteten. Datahastigheten är också markant snabbare till mobilen än från, vilket rimmar illa med att användarna skapar och laddar upp material till webben. I Skandinavien har vi dock en hög kapacitet i näten – men även här börjar vi närma oss gränsen.

Hur tjäna pengar?

Men hur tjänar man pengar på mobila applikationer – de är ju oftast gratis eller kostar några tior?

– Om appen är gratis finansieras det via reklampengar. Annars är det volymen som ger vinster. Men många appar är inte gjorda för att generera vinst – folk utvecklar på kul, utmanar varandra och får dem utlagda på Appstore.

Många utvecklar också appar helt i onödan, menar Torbjörn Carlbom:

– När svenska marknadschefer får en iPhone vill de genast att företaget ska ha en app på Appstore. Men varför det? Kunderna hittar dem inte bland alla 150 000 appar, och få företag har kunder där majoriteten använder iPhone. Att utveckla en app, med alla steg fram till butiken, kostar trots allt från strax under hundratusen kronor och uppåt.

– Då är det bättre att lägga resurserna på en bra mobilsajt, som alla kan använda oavsett mobiltelefon. Här pågår en oerhört spännande utveckling, som ofta bygger på positionering – om du befinner dig på en plats kan du få massor av information du behöver genom att fotografera eller knappa in adressen.

Fem tips för dig som tänker utveckla en mobilapplikation

1. Innan du börjar – ställ dig frågan ”varför?”. Gör du det bara för att ”alla andra gör det” eller finns det några andra syften?
2. Är det verkligen en app du ska ha – är det inte en mobilsajt, som fungerar på alla plattformar?
3. Ha inte för höga förväntningar på spridningen – konkurrensen om användarnas uppmärksamhet är gigantisk.
4. Gör något kul. Appen behöver inte vara avancerad, men måste vara underhållande för att användarna ska vilja ladda ner den.
5. Välj Apples plattform. ”Om jag får frågan om två år skulle jag förmodligen rekommendera Android, men idag dominerar Apple stort”.

Marknad som växer lavinartat

Apple dominerar app-marknaden stort – med över 150 000 applikationer har de en marknadsandel på över 99 procent (den förväntas ligga på cirka 65 procent vid 2010 års utgång).

Konkurrensen är stenhård – under 2009 ökade antalet applikationsbutiker från 9 till 29.

Allt fler blandar sig i leken, både IT-företag och mobiloperatörer. Bland annat har 24 stora operatörer bildat en gemensam allians för försäljning av appar. Bland dessa finns operatörerna China Mobile, AT&T och Teliasonera samt mobiltillverkarna Samsung och Sony Ericsson.

Marknaden förväntas växa med 92 procent i år, och analysföretaget Gartner tror att app-marknaden omsätter närmare 30 miljarder dollar år 2013, att jämföra med dagens drygt 4 miljarder.

Populäraste apparna

Spel – klassikern Tetris är fortfarande oerhört populär.
Sociala medier (Twitter, Myspace etc) – Facebook-appen har legat på topp tio ända sedan starten.
Musik och film – framför allt YouTube och Spotify.
Andra typer av underhållning – små, kul, tidsfördrivande appar.

– Inför utvecklingen av det intranät vi har idag så fanns väldigt många och olika krav från organisationen. Vi valde framför allt att satsa på funktioner som stödjer de som jobbar nära kund, så att de på intranätet enkelt och snabbt ska hitta allt de behöver för sina kundkontakter, förklarar Marie Louise Ehlin, ansvarig för interninformation, Folksam.

En del i det är personalisering – att var och en själv kan ställa in vem man är, var man jobbar och vad man jobbar med för att få de verktyg och nyheter som är relevanta. En medarbetare som till exempel jobbar som skadereglerare för motorskador i södra Sverige, kan klicka in sitt geografiska område, arbetsområde, undernivå samt ytterligare en del val. Och vips, så finns allt lätt tillgängligt med rätt skadehandböcker, försäkringsvillkor, nyheter med mera.

– Eftersom vi gör regelbundna mätningar så kan vi se att det fungerar i praktiken. Arbetsrelaterade och verksamhetsstödjande system hamnar alltid i topp när det gäller vad som är mest använt på intranätet.

Marie Louise Ehlin, ansvarig för interninformation, Folksam (Foto: Lars Nyman)

Viktig kanal för nyheter

Förutom att Folksams intranät är ett arbetsverktyg så är det också en viktig nyhetskanal. Därför får alla medarbetare företagsövergripande nyheter på sin startsida vare sig de vill eller inte.

– Då vet vi att alla har läst, eller åtminstone haft möjlighet att läsa de centrala nyheterna. Det kan handla både om mindre nyheter och stora strategiska frågor om riktningen inför framtiden. Det finns ytterligare en nyhetskolumn på startsidan, och där finns möjlighet att välja vilka andra nyheter man vill ta del av, geografiskt eller arbetsrelaterat.

Det kräver en dedikerad och planerad organisation att förvalta ett intranät med 3800 användare. Folksam har en chefredaktör som jobbar enbart med intranätet. Runt om i landet finns dessutom cirka 30 webbredaktörer som ansvarar för olika delområden. Två gånger per år samlas de för vidareutbildning och för att diskutera aktuella frågor.

– De lokala webbredaktörerna har detta som en del av sina vanliga arbetsuppgifter. Men det är viktigt att cheferna förstår att redaktörsjobbet inte är något som kan utföras med vänsterhanden, att redaktörerna måste få avsätta tid för uppgiften.

Chefen viktigast

Även om intranätet är en central del i Folksams internkommunikation, så är det inte den viktigaste kanalen tycker Marie Louise Ehlin.

– Närmaste chef är absolut viktigast som bärare av information som medarbetarna tror på och tar till sig. På andra plats kommer intranätet, framför allt för snabbheten och möjligheten att nå många samtidigt.

- Som kompletterande kanal har vi på Folksam en intern företagstidning där vi bland annat visar på goda exempel, gör fördjupningar och förklarar komplicerade frågor.

Snabb kommunikation på chatten

Vid stora frågor som berör många medarbetare använder sig Folksam ibland även av chat via intranätet. Exempel på tillfällen är vid förändringskommunikation eller om medarbetarna behöver få ställa frågor direkt till ledningen.

– Chat har fördelen att alla medarbetare kan få snabba svar i realtid. Man kan vara anonym och ställa frågor som är känsliga och svåra att ta upp någon annanstans. Vi censurerar aldrig när vi har chat och vi besvarar alla frågor. Det går också att skicka in frågor i förväg så att man inte måste passa exakt den tid som chatten pågår.

Efter chatten görs en sammanställning som läggs ut på intranätet, så att även de som inte kunde vara med kan läsa den efteråt. Marie Louise Ehlin poängterar att det är viktigt att fortsätta jobba med frågan i andra kanaler även efter avslutad chat.

– Ökad interaktivitet står högt på önskelistan när det gäller utvecklingen av vårt intranät. Bland annat skulle vi vilja ha en kommentarsfunktion. Intranätet fungerar bra och är väl använt, men det finns ändå mycket som kan bli ännu bättre.

Marie Louises intranättips

• Tänk noga igenom vad ni ska ha intranätet till, vilket syfte det ska uppfylla.
• Var strukturpolis till en början – intranätet kan inte innehålla allt för alla.
• Se till att ha ett team som brinner för intranätet, och som också är beredda att förvalta det.
• Ha som målsättning att det ska hända något på förstasidan varje dag, och se till att det finns någon som är dedikerad just den uppgiften.

Läs mer om Folksam på www.folksam.se

Lotta Örtnäs

- Med tanke på att webben varit ett accepterat affärsområde i så många år nu är det egentligen ganska häpnadsväckande att det inte finns några riktigt bra sätt att mäta effekten av en webbsatsning, säger Artur Leczycki, webbkonsult på Publik.

- Det skiljer sig naturligtvis mellan olika webbplatser. En e-handelsplats – som säljer till exempel skivor, böcker och kläder – är i regel relativt enkel att räkna lönsamhet på. Men när det inte handlar om faktiska varor blir det genast lite knepigare. Då är värdet fortfarande en luddig – och på gränsen till en abstrakt – faktor.

För hur mäter man värdet av ett onlinebibliotek eller en välgörenhetsorganisations webbplats? Och hur kan man visa lönsamhet i att starta en Facebookgrupp?

Svårt att beräkna

En del webbredaktioner och informationsavdelningar tampas också med problemet att betraktas som en kostnad för företaget. Ett naturligt steg är därför att visa på lönsamheten i investeringen genom att beräkna värdet av den marknadsföring eller uppmärksamhet som webbplatsen genererar.

- Det finns tyvärr inga bra siffror på vad en nätexponering är värd. Det finns helt enkelt för många faktorer för att ett sådant värde kan vara riktigt användbart, säger Artur Leczycki.

- Traditionellt – om man nu kan prata om traditioner i webbranschen – har antalet besök, dess varaktighet och flera andra variabler som relateras till besöket betraktats som webbplatsens valuta.

Men ”ett besök” är en omdiskuterad term som på inget sätt är en färdigdefinierad. Olika besök mäts på olika sätt och även om de flesta statistiska verktyg är överens om en ungefärlig definition kan även små avvikelser innebära stora gissningar i kalkylerna.

- Med Google Analytics har vi visserligen närmat oss en sorts standard, men ser vi på hur Google Analytics har förändras bör ingen känna sig riktigt säker på att det som gäller idag också kommer att gälla imorgon.

Mätbara konversioner

En term som allt fler talar om är ”konversioner”. I praktiken innebär det att man leder besökaren till att utföra en handling och när denna är klar, och den fördefinierade ”stigen” uppfyllts, har man en konversion.

Det kan handla om att en besökare ser en skiva på startsidan eller via sökmotorn på webbplatsen, läser om den, lägger den i sin kundkorg och slutligen köper skivan. Det kan även röra sig om att besökaren tar del av en viss information, till exempel laddar hem ett PDF-dokument eller fyller i ett kontaktformulär.

Sekvensen över de handlingar man kallar en konversion bestämmer man helt själv.

- Fördelen med en konversion är att den är mätbar. Google Analytics erbjuder ett enkelt sätt att skapa målbilder och stigar för vad som anses vara en konversion och man kan följa upp hur väl utvalda varor, tjänster eller stigar används av besökaren, säger Artur Leczycki.

- Tricket är att sätta att monetärt värde på varje konversion och att sedan mäta den mot den investering eller marknadsföringsinsats som krävs för att få en lyckad konversion.

Synliga spår

Med sociala mediers inträde på scenen har situationen förbättras – eller i alla fall förändras.

En bieffekt av sociala medier är att trafiken och besöken – som kretsar kring ett tema, ett företag eller en fråga – inte nödvändigtvis stannar på den webbplats som ”äger” frågan.

På webben kan man diskutera ett varumärke eller en produkt på produktens egen webbplats, lika väl som på Facebook, andra relaterade webbplatser, bloggar och de tusentals olika sajter som tillsammans skapar den kollektiva närvaron.

- Bonuseffekten är att dessa konversationer lämnar mer eller mindre synliga spår som kan följas upp och mätas. Hur många pratade om ett nytt skivsläpp, vad sa och gjorde de, vilka pratade om produkten på Facebook och hur många twittrade?

Avkastning på engagemang

Den traditionella modellen för att mäta investeringar kallas ROI, Return On Investment (avkastning på investering). Därför skulle man kunna kalla de vågor på vattnet som skapas i sociala medier för ROE, Return On Engagement (avkastning på engagemang). Det handlar alltså om att mäta hur engagemanget och intresset för företaget har vuxit sedan de blev aktiva på webben.

- Problemet med ROE är att den heller inte riktigt går att tala om i ekonomiska termer. Däremot har vi en ny modell för hur väl fungerande våra webbsatningar är. Vi mäter uppmärksamhet – och får tillgång till en helt ny aspekt att balansera mot vår investeringsbudget, säger Artur Leczycki.

Fem saker att tänka på när du mäter en webbsatsning

1. Tumregel: Vilka processer går att ”webbifiera”. Dvs, ett samtal till kundtjänsten som leds om till en FAQ/Twitter/etc sparar en viss tid och kan förmodligen även uttryckas i pengar.
2. Låt det ta tid, det är inte helt självklart alltid vilken del av verksamheten eller webbplatsen är den som egentligen tjänar pengar eller sparar tid. Använd Google Analytics aktivt och försök identifiera oregelbundenheter.
3. Fastna inte för mycket i modeller även om det kan vara klokt känna till dem, det är fortfarande väldigt mycket trial-and-error på området.
4. Kika på SWIX - Social Media ROI – en webbtjänst som försöker förenkla mätningen av satsningar på och i sociala medier.
5. Ta hjälp. Gå på ett seminarium eller prata med en expert. Det finns många duktiga konsulter på marknaden som förstår och kan förklara digitala värden på ett sätt som kanske inte alltid är uppenbart för den egna organisationen.

”Sociala medier i kris” var temat i Vetenskapsradion den 2 februari. Lina Eidmark, webbredaktör på Läkare Utan Gränser, var en av de intervjuade. Organisationen har nämligen haft oerhört stor nytta av de nya kanalerna i samband med hjälparbetet i Haiti.

– Vi började använda sociala medier för något år sedan, kopplat till enskilda insamlingskampanjer. Jag kände snabbt att det fanns en potential här, men att det behövdes en mer genomtänkt strategi, säger Lina Eidmark.

Skapar närhet och förståelse

Förra sommaren gjorde hon precis detta: tittade på utbudet av kanaler och var det var lämpligt för Läkare Utan Gränser att synas.

– Jag såg snabbt att det finns fantastiska redskap för att skapa närhet och förståelse för vårt arbete ute på fältet – genom att använda till exempel Twitter och bloggar kommer vi mycket närmare Sverige och svenskarna.

Väldigt tydligt har detta blivit vid jordbävningskatastrofen i Haiti, där Läkare Utan Gränser finns på plats.

– Vi har haft folk som sänt ut nödrop från Haiti via Twitter, och jag har själv också svarat på frågor som har kommit den vägen.

Många fördelar

Vinsterna med de sociala medierna är flera, menar hon:

– Vi sprider information om vad som händer ute på fältet och det blir också lättare att rekrytera fältarbetare. Men framför allt blir folk engagerade, vill bidra och delar med sig av artiklar och inlägg. En uppmaning att stödja Haiti via sms delades hela 30 000 gånger. Och detta är en av de stora poängerna med de sociala medierna – att det är så lätt att sprida vidare information.

Idag har Läkare Utan Gränser tre till fyra aktiva wordpressbloggar, en egen YouTube-kanal, flera Twitterkonton och en egen sida på Facebook. En av bloggarna finns dessutom på dn.se.

– Vi har fått ett otroligt bra stöd för vårt arbete i Haiti, mycket tack vare de sociala medierna. Och ändå är vi bara i början – det är fortfarande svårt med uppkopplingarna i många av de drabbade områdena.

– Läkare utan gränser är ett strålande exempel på en organisation som på allvar har förstått att de kan lyfta upp sina frågor genom att aktivt använda sociala medier. Nu gäller det att behålla initiativet och våga gå vidare, säger Artur Leczycki från Publik, som varit rådgivare vid utvecklingen av strategin.

Radioinslaget kan du höra här!

Se mer – och missa inte Läkare Utan Gränsers bloggar:

• http://www.youtube.com/lakareutangranser
• http://twitter.com/MSF_Sweden
• http://www.facebook.com/lakareutangranser
• http://www.lakareutangranser.se/fieldwork/Roster-fran-falt1/Bloggar/

TRR Trygghetsrådet är en stiftelse som ger råd, stöd och vägledning till privatanställda tjänstemän som blivit uppsagda på grund av arbetsbrist.

– Att förlora jobbet är en stor känslomässig påfrestning och då är det extra viktigt att du lätt hittar den information du vill ha och inte möts av krångel. Men vår tidigare webbplats var omodern och gjorde att vi ofta uppfattades som lite gammeldags och byråkratiska – som en myndighet. Det ville vi inte. Vi ville istället förmedla hopp – både i text och i bild, berättar Linda Sylwander, som tillsammans med Carola Lundstedt Backstad drivit arbetet med den nya webben.

– Dessutom var tekniken och designen statisk och inflexibel vilket gjorde det svårt att göra de förändringar vi ville. Vi bestämde oss därför för att bygga en helt ny webbplats.

Förstudie lade grunden

För att det skulle bli rätt från start gjorde TRR en omfattande förstudie och frågade klienter och företag hur de ville använda webbplatsen och vad de ville veta under omställningsprocessen.

Det lade grunden för vad TRR skulle kommunicera på den nya webben.

– Tidigare hade vi ett typiskt inifrån och ut-perspektiv på informationen där vi kommunicerade det vi själva ville berätta – inte det klienterna ville veta. Nu flyttade vi fokus från nytta för TRR till nytta för besökarna.

För att inte riskera att falla tillbaka i gamla hjulspår påminde de sig själva ofta under arbetets gång med att fråga; ”För vem gör vi det här?”

Med förstudien som grund kunde TRR också ta fram en tydlig strategi.

– A och O är att ha en strategi som håller. Då blir målet tydligt, likaså strukturen. När arbetet med själva webbplatsen drog igång löpte allt på bra. Vi kunde beta av bit för bit utan att drabbas av panik över den stora helheten. Vi brukar kalla det för att vi ”skivar elefanten”, säger Linda Sylwander.

Linda Sylwander och Carola Lundstedt Backstad

Modern och hoppfull

I mitten av september lanserades TRRs nya webbplats – helt enligt plan. Och responsen från klienter och kunder har varit enbart positiv.

– De tycker att den känns modern och hoppfull. Och att det är lätt att hitta på den. Det ser vi som en bekräftelse på att vi har gjort rätt. Vi valde till och med en enklare struktur än vad vår webbyrå föreslog. Det är vi glada för idag, säger Carola Lundstedt Backstad.

Den grundliga förstudien innebar också fördelar för den interna förankringen.

– TRR är en åsiktsstark organisation. Det kan medföra en kritisk hållning, men i och med att det var tydligt att vi skulle följa klienternas och kundernas vilja uppstod inget åsiktsmaskineri.

Två projektledare

Den enda nackdelen de kan se med arbetet var den korta projekttiden.

– Det kändes lite pressat ibland men fungerade tack vare att vi hade en tydlig struktur och lät en del saker vänta och lade till dem i efterhand. Det var också en fördel att vara två projektledare. Projektet blev inte så sårbart utan vi kunde istället komma snabbare framåt genom att dela upp jobb mellan oss. Dessutom kunde vi bolla saker längs vägen vilket gjorde att slutresultatet blev bättre, säger Carola Lundstedt Backstad.

Den nya webbplatsen har också en flexibel struktur så att TRR kan utveckla den löpande.

– Vi kommer bland annat att tillföra lite mer interaktivitet och ha fler ”tycka till-funktioner”. Kanske också ett forum. Nu har vi ju tekniken och möjligheten.

Fakta
Byråer som byggt sajten: MRM Starsky (design och strategi) och Sublime (teknisk lösning).
Ansvarig för sajten: Stefan Eklund, marknadschef.
Publiceringsverktyg: EPiServer CMS 5.
Senaste nylansering: september 2009.
Antal besökare: cirka 27 000 per månad.

Att lägga ner en tidning som varit en av företagets viktigaste kulturbärare i sextio år borde rimligen orsaka protester. Eller?
– Nej, faktiskt inte. Vi har haft möten och workshops med ledning och medarbetare, och det är många som uppskattar tidningen. Men likväl tycker alla – från facket till verkställande direktör – att det här är rätt steg att gå.

Den främsta orsaken är att tidningen hade blivit gammalmodig och oftast var inaktuell när den kom ut.
– Remissan startade 1948 som ett samarbete mellan facket och Handelsbanken. Meningen var att den skulle vara av, för och med medarbetarna, och tidningen var då medarbetarnas enda kanal – det var här de fick veta allt om banken.
Den rollen har tidningen behållit under åren, även om funktionen som kulturbärare har förstärkts. Handelsbanken har ju vuxit sedan tidningen startade, inte minst utanför Sverige, och sedan åttiotalet har Remissan artiklar på både svenska och engelska. Till en början var den en månadstidning, men på slutet har den utkommit med fyra till sex nummer per år eftersom andra informationskanaler har tillkommit – framför allt intranätet.

Gammalmodig

I takt med att den övriga kommunikationen utvecklades blev Remissan till sist gammalmodig. Genom att den utkom så sällan var det svårt att hålla tidningen aktuell, och eftersom samtliga bankens medarbetare har tillgång till dator fanns det inga praktiska hinder för att göra om den till en webbtidning.
– Vi har vridit och vänt på frågan och ser faktiskt bara fördelar – vi kan göra en bättre och aktuellare tidning samtidigt som vi slipper kostnader för tryck och distribution och minskar vår miljöpåverkan, säger Katrin Hjalmarsson, som har varit tidningens chefredaktör i elva år.
Remissan kommer att behålla sitt nuvarande namn – det är ju inte en ny tidning man lanserar och namnet är en del av kulturen i Handelsbanken.
– Tidningen blir en medarbetarkanal även i fortsättningen och facket är fortfarande med. Handelsbanken är en relationsbank som jobbar väldigt lokalt, och tidningen ska befolkas av medarbetare.

Tänka webb

Det gamla innehållskonceptet kvarstår med andra ord – men man har lagt till det som Katrin Hjalmarsson kallar för att ”tänka webb”.
– Framför allt blir vi aktuellare nu – Remissan publiceras på två språk och uppdateras varje fredag. Men vi kan också utveckla saker på ett helt annat sätt, till exempel personalinformation. Vi kan snabbt fördjupa de nyheter som presenteras i andra kanaler och vi kan länka både internt och till fritidsaktiviteter för de anställda.
Redaktionen breddas också när den nya webbtidningen efter sommaren.
– I sextio år har två personer gjort allt utom att trycka och distribuera tidningen. Nu skapar vi ett nätverk av rapportörer som står för tips och uppslag, samtidigt som hela informationsavdelningen bildar ett redaktionsråd. Det är vår samlade kunskap som gör en bra tidning och vi lever därmed verkligen upp till det vi har sagt: en tidning av, för och med medarbetarna.

Växelverkan

Samma redaktion producerar även Intranytt, som är ledningens kanal för interna nyheter.
– När Remissan blir webbtidning skapar det helt nya möjligheter för en växelverkan med Intranytt och all annan information som finns på intranätet. Men Remissan är mer lustfylld och bygger mer på bild – en tidning är en tidning är en tidning, även om den publiceras på webben istället för på papper.
Så finns det inga nackdelar alls med att lägga ner en så anrik papperstidning?
– Inte som jag ser det idag, men säkert vet vi först när vi har utvärderat efter något halvår. Den stora utmaningen är nu att producera en bra tidning som hela tiden är aktuell – den måste uppdateras ofta och spegla det som det pratas om i fikarummen. Då kommer vi också att ha nöjda läsare.

Tio saker att tänka när du webbifierar din personaltidning

1. Förankra, förankra och åter förankra – både hos ledning och medarbetare.
2. Gör tidningen tillgänglig. Har alla tillgång till datorer? Kommer de åt intranätet hemifrån eller kan de bara läsa tidningen på arbetet?
3. Se över organisationen. Den gamla redaktionen är inte byggd utifrån den nya webbtidningen, som skapar nya möjligheter.
4. Glöm inte målgruppen. Omgörningen är ett utmärkt tillfälle att se över målguppens behov av information och skruva på innehållet.
5. Se över budgeten – men stryp den inte. En webbtidning kostar inte att trycka och distribuera. Men kommunikation kostar.
6. Gör en bra och aktuell tidning. Läsarna märker genast om webbtidningen bara är en ursäkt för att spara pengar. Och då har du förlorat dem.
7. Marknadsför webbtidningen – utnyttja dina befintliga kanaler för att hjälpa läsarna att hitta till den nya tidningen.
8. Hitta webbtidningens roll i företagets totala kommunikation. Vilka övriga kanaler finns det? Vad kommuniceras där? Vem är det som talar?
9. Tänk webb. Även om webbtidningen är en ren förflyttning från papper till intranät och vänder sig till samma målgrupp, så har webbtidningen helt andra möjligheter i form av interaktivitet och länkning till andra medier. Utnyttja det.
10. Glöm inte att mäta. Med en webbtidning får du helt nya möjligheter att se vad som intresserar medarbetarna. Vilka texter läser de? Hur söker sig läsarna dit? Mät regelbundet – och förbättra tidningen kontinuerligt.

Krister Insulander

Annette Kaunitz (Foto: Peter Knutson)

– För ett börsnoterat företag som Swedish Match så är finansiell kommunikation ett av de mest prioriterade områdena. Analytiker och investerare är den primära målgruppen, och vi bestämde oss tidigt för att prioritera webbplatsen som en av våra två viktigaste kanaler. Den andra är personliga kontakter, till exempel telefonkontakter eller roadshows då vår avdelning för Investor Relations möter kapitalmarknaden.

En av framgångsfaktorerna är enligt Annette Kaunitz att Swedish Match alltid haft en hög och tydlig ambition för webbplatsen.

– Vi lyssnade redan från början på målgruppens önskemål om att de ville använda webbplatsen som en servicefunktion för finansiell information. Därifrån har det varit en lång och målinriktad strävan där vi med hjälp av olika verktyg analyserat målgruppen, gjort benchmarks och utifrån det utvecklat innehåll, teknik och funktioner.

Vad är det analytiker och investerare vill hitta på webbplatsen för ett börsnoterat företag?

– Två nyckelord är snabb och tillförlitlig information. De vill kunna nå finansiell information på ett tidseffektivt sätt och att den ska vara relevant och aktuell. Det gäller att förstå hur målgruppen arbetar och vad de behöver. De uppskattar visserligen bra funktioner, men i ännu högre grad efterfrågas enkelhet och tillgänglighet som till exempel möjlighet att ladda ner Excel-filer med siffror de själva kan arbeta vidare i, förklarar Annette Kaunitz.

Ett bra kvitto på att Swedish Match lyckats är att webbplatsen blivit utsedd till bästa IR-webbplats i Sverige enligt H&H Webranking 2002, 2004, 2006, 2007 och 2008. Webrankingen utgår från målgruppens investerare/analytikers behov, och det är de som skapar protokollet för hur företagens webbplatser rankas.

– Det är en bekräftelse på att vi gör rätt saker, och ger också en intern uppskattning av det vi gör. Det finns ett otroligt engagemang, stor vilja och glädje hos de som jobbar med vår webbplats och det ger resultat.

Men Swedish Match är inte nöjda med det. Annette Kaunitz kan se några tydliga trender när det gäller Investor Relations att jobba vidare med på webben.

– Intresset för bolagsstyrning, hur väl bolaget styrs, har varit på tapeten i flera år nu. Socialt ansvar och miljö, är också viktiga delar i analytikernas helhetsbedömning av företaget. Den typen av information måste därför också finnas tillgänglig på webben. Målgruppen kräver ett allt större informationsomfång, så det gäller att kontinuerligt utveckla webbplatsen och fortsätta leverera efterfrågad information så snabbt som möjligt, utan att förlora överskådlighet och navigerbarhet.

Swedish Match webbplats

Besöksstatistik: ca 30 000 unika besökare per månad.

Ur IR-perspektiv är också antalet nedladdningar av finansiell information intressant. Det är ett tydligt och enkelt mått på hur företaget faktiskt undviker stora tryck- och portokostnader samtidigt som mottagaren slipper vänta på postdistribution.

Antal nedladdningar av finansiell information från Swedish Match enbart i februari:
•    Årsredovisning  svensk och engelsk, ca 300 st
•    Bokslutskommuniké (Q4) ca 500 st
•    Delårsrapport, Q3 ca 200 st

Läs mer på www.swedishmatch.com

H&H Webranking

H&H Webranking är en årlig undersökning av innehållet på noterade företagswebbplatser.  Den har genomförts årligen sedan 1997. Nära 700 bolag i 22 länder rankas. H&H Webranking-enkäten går ut till ekonomijournalister, finansanalytiker och investerare runt om i Europa. Resultaten från enkäten ligger till grund för det protokoll som rankingen utgår från. Protokollet innehåller drygt 120 mätbara kriterier, som är viktade för att motsvara marknadens efterfrågan.

Läs mer på www.webranking.eu

Lotta Örtnäs

Vad är det som är så intressant med juridiken på internet?
- Det är en levande och kreativ juridik. Jag gillar verkligen ämnet och måste hålla mig uppdaterad om vad som händer. Det som kan vara tufft är att det går så himla snabbt. Tekniken går ofta före juridiken.

Är det så att alla lagar som gäller i den ”verkliga” världen även gäller på internet?
- Om man ska generalisera så måste jag svara ja. Det finns förstås mycket som inte går att praktisera på internet. Det som skiljer är att en del lagbrott är enkla att göra på nätet, som till exempel brott mot upphovsrätten. Mycket beror på aningslöshet, man förstår inte att det är ett brott.

Ställ din fråga till Jeanette.

Vanliga frågor kring lag och rätt på internet

Vilka lagar och regler bör en organisation känna till när man har en offentlig webbplats?
Det är bra om man har god kännedom om upphovsrättslagen och personuppgiftslagen. Om webbplatsen också erbjuder marknadsföring är det också bra att känna till marknadsföringslagen.

Vem är ansvarig för innehållet på en webbplats?
Här finns det i stort sett två vägar att gå. En är att utse en ansvarig utgivare. Den personen registreras då hos Radio- och TV-verket. Då försvinner reglerna för personuppgiftslagen, det vill säga att företaget måste ha tillstånd från personer man publicerar uppgifter om. Den andra vägen är att inte registrera webbplatsen och då är den som är ytterst ansvarig för verksamheten också ansvarig för ett eventuellt brott – det vill säga kommunstyrelsens ordförande, GD eller VD. Den som står som ”sidansvarig” eller ”informationsansvarig” har inte det yttersta juridiska ansvaret.

Vilka webbplatser bör då ha ansvarig utgivare?
Det är svårt att svara enkelt på vilka som bör vara registrerade och vilka som inte bör vara det. Oftast är det en storleksfråga. Ett företag med få anställda, som har lite aktiviteter och använder sin webbplats sällan måste oftast inte ha det. Men jag tycker ett stort företag med mycket aktiviteter bör ha det. Det underlättar ofta att det blir en tydlig ansvarskedja. Det är även bra internt på företaget då alla vem som har ansvaret och vem de kan ställa frågor till. Om man väljer vägen med en ansvarig utgivare bör man känna till innebörden i yttrandefrihetslagen.

Är det ok att länka till andra webbplatser?
Det är tillåtet att länka till andras webbplatser. Man bör dock tänka på att det ska vara en tydlig länk vilket gör att det inte ska uppfattas som att du är kvar på webbsidan, även om du läser någon annan webbsidas material. Det är helt ok att länka till en webbtidning om de skriver om er. Man bör dock vara försiktigt med att länka till olagliga hemsidor. Rättsläget är inte helt säkert när det gäller IT-frågor. Förhoppningsvis utreder Pirate Bay-målet lite frågetecken.

Många använder fotografer vars bilder de skulle vilja använda fler gånger, på både webb och intranät. Hur skriver man ett sådant avtal?
Det viktiga i ett avtal är att det har tydliga partsavsikter, det vill säga att båda parter har uppfattat avtalet och att det är tydligt. Vanligtvis reglerar man frågan genom att sätta ett högre pris om fotografierna ska återanvändas. Skriv i avtalet att fotografierna planerar att återanvändas för publicering på webbplats och intranätet. Fotografernas riksförbund, SFF, har pristariffer som gäller för branschen.

Är det ok att citera andra? Och hur långa citat får man göra?
Enligt upphovsrätten är det ok att citera andras texter så länge det är förenligt med textens ändamål. Tänk på att citatet ska vara en del av en helhet och att det ska stödja resonemanget i din egen text. Var noggrann med källhänvisningen.

När det gäller personuppgiftslagen, PuL, var går gränsen för vad som är ”strukturerad” och ”ostrukturerad” insamling av data?
Strukturerat material är exempelvis dataregister, databaser och ärende- och dokumenthanteringssystem. Exempel på ostrukturerat material är löpande text i ordbehandlingsprogram och på internet, ljud- och bildupptagningar och e-postbrev. Det ostrukturerade materialet är ok att publicera utan samtycke. Det strukturerade kräver alltid ett samtycke.  Undantaget kan omfatta enkla strukturer som klasslistor och listor över anställda, om inte materialet ingår i eller ska infogas i en databas med en personuppgiftsanknuten struktur, till exempel ett ärendehanteringssystem.

Vi vill att våra medlemmar ska kunna anmäla sig till konferenser och seminarier via en webbenkät. Måste vi be om samtycke då?
Nej. Följande gäller: man får behandla personuppgifter utan den registrerades samtycke om det är nödvändigt för att kunna fullgöra ett avtal med den registrerade eller för att kunna utföra något som personen har begärt.

Om man har bilder där en medarbetare hälsar på en skolklass, måste man då be om samtycke från alla barnens föräldrar?
Nej, det måste ni inte. Detta räknas som en harmlös bild och då behövs inte tillstånd. Endast för känsliga bilder eller uppgifter behövs det tillstånd.

Hur ber man om samtycke enligt PuL?
Ett samtycke ska vara en otvetydig viljeyttring, vilket innebär att det inte får råda någon tvekan om att den registrerade godtar behandlingen av personuppgifter som rör honom eller henne. Och det är den personuppgiftsansvarige som har bevisbördan för att samtycke faktiskt finns. När det gäller känsliga uppgifter, det vill säga uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening samt sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv krävs att samtycket ska vara uttryckligt. Det innebär att samtycket måste komma till uttryck på ett särskilt tydligt sätt. Det ligger i den personuppgiftsansvariges intresse att välja en form för samtycket som tydligt visar den registrerades vilja. Det räcker med ett samtal eller en e-post.

Vem är ansvarig för sådant som diskussionsforum och kommentarer på vår webbplats?

Har man en ansvarig utgivare är denne ansvarig. Har man inte det är det verksamhetsansvarig. Tänk på att det är den som tillhandahållet tjänsten som blir ansvarig. Ni bör också tänka på att det inte sprids känsliga uppgifter av till exempel sexuell art eller mindre olämpliga åsikter. Strikt juridisk får följande saker inte spridas eller skildras:

• Uppmaning till brott
• Hets mot folkgrupp
• Barnpornografi
• Olaga våldsskildring
• Upphovsskyddat material utan tillstånd

Förtal och ärekränkning inte finns med i listan men anse täckas av annan lagstiftning inom brottsbalken. Rent moraliskt tycker jag också att man ska vara uppmärksam på att det inte blir en skvallerkanal för de anställda där man talar illa om någon annan anställd. Så fort man har en chatt bör någon vara moderator, det vill säga att någon aktivt läser frågor och svar och tar bort känsligt innehåll. Här är det BBS-lagen och personuppgiftslagen som gäller. Allt ovan stämmer även för de som använder ett diskussionsforum eller en ”kommentera” funktion kopplad till en webb plats eller bloggs innehåll.

”Kul med kreativ juridik”
Jeanette Gustafsdotter kommer att svara på dina frågor om lag och rätt på internet här på Webbterapeuten. Jeanette är kommunikationschef på SNS och sedan många år mediejurist. Hon är författare till böckerna ”Murvlarnas lagbok”, ”Rätt i kris” och ”Informationsjuridik”.

Vad är det som är intressant med juridiken på internet?
– Det är en levande och kreativ juridik. Jag gillar ämnet och så måste jag hela tiden hålla mig uppdaterad med vad som händer. Det som kan vara tufft är att det går så himla snabbt. Tekniken går ofta före juridiken.
Är det så att alla lagar som gäller i den verkliga världen även gäller på internet?
– Om man generaliserar så måste man svara ja. Det finns förstås mycket som inte går att praktisera på internet. Det som skiljer är att en del lagbrott är enkla att göra på nätet, som till exempel brott mot upphovsrätten. Mycket beror på aningslöshet, men förstår inte att det är ett brott.