Webbterapeuten har i hemlighet lekt med att återuppliva gamla Lunchdejt, fast med ett tydligare affärsfokus. För det är nämligen en kanonidé. Luncher är kravfria, alla behöver äta något – och få saker kan vara så stimulerande som att upptäcka att man har ett gemensamt mål med någon man precis lärt känna. Nätet är den perfekta mötesplatsen, men dess opersonliga och lätt ofokuserade karaktär kan ibland göra dessa spontanta möten svåra. I konceptskisserna för Webbterapeutens Lunchprat ingick en detaljerad nivå av exakt vilka projekt man var öppen för att diskutera – samt om syftet med lunchen var socialt eller hade ett rent affärsfokus. Allt för att komma ifrån dejtingträsket. Planerna var grandiosa.

Nu blev det ingen Lunchprat. Mycket på grund av tidsbrist, men kanske främst för att andra sociala nätverk så fundamentalt hade börjat förändra webbens relationsstrukturer. Det kändes som en mycket mer framkomlig väg att skapa en applikation inuti Facebook, Linkedin eller någon av de andra stora sociala strukturerna än att försöka bygga ett eget community vid sidan om. Det var en intressant tid rent näthistoriskt och ser jag tillbaka på den så blir brytpunkten när social teknik förändrade folkvandringen till att stråla samman på ett par, gigantiska, plattformar – väldigt tydlig.

Glädjande nog verkar Jonas Larsson, till vardags strateg för digitala medier på SVT, ha varit smart nog att ta fasta på idén om att skapa en sajt för affärsburen lunchdejting – om man får kalla det så. Sajten heter Lunchaihop.se. Jonas har valt Linkedin som basplattform – och bättre än så kan det faktiskt inte bli om man tänker på syftet. Om du är medlem på Linkedin, ta en titt på sajten och upptäck en kraft i ditt sociala nätverk du tidigare bara anat fanns där. Det finns massor av smarta idéer inbakade i Lunchaihop: Till exempel varför inte mäkla två personer ur ditt nätverk som definitivt borde luncha ihop?

Webbterapeuten önskar Jonas all lycka till med den nya tjänsten och känner sig privat ganska nöjd över att även om vissa koncept av olika anledningar är döda i den egna anteckningsboken, så finns det andra som har tid, och mod att satsa.

Faktum är, det gör bloggande så intuitivt, enkelt och tillgänligt att det kan få vilken svensk motsvarighet som helst att ställa sig i skamvrån direkt. Och än så länge är den helt reklamfri. Frågan är hur länge det kommer förbli på det viset.

Man spekulera i källan till Tumblrs framgångar, men en kritisk faktor, hur känslig den än må vara att ta upp – är att de ser mellan fingrarna på nästan all sorts barnförbjudet innehåll. Tittar man på Tumblrs innehållspolicy, ser man att formuleringen kring den sortens bidrag begränsar sig till video, inte stillbilder. Det har dock visat sig finnas många kreativa sätt att kringgå det, till exempel i form av två sekunder långa gif-animationer. En allt mer populär trend, inte bara på Tumblr.

Personligen trodde Webbterapeuten aldrig att en GIF-animation skulle göra karriär på nätet (igen). Men tydligen är det så. Se bara på den här bloggen som specialiserat sig på att stycka upp kända filmer. Riktigt vad det här säger om webbpopulationens tilltagande ADHD-tillstånd (och inställning till kultur) får vi säkert skäl att återvända till, men för tillfället kan vi nöja oss med att konstatera att sex fortfarande säljer.

Undrar vad Kubrick hade sagt om det här? (Ett slaktat klipp från "The Shining")

Oavsett, bildbloggarna är nästan bortom räkning hos Tumblr. Andra källor till framgång kan bero på att det är väldigt enkelt att skaffa sig följare och nå ut till andra i samma nätverk. Det går relativt fort att bygga upp en vettig trafikbas. Tumblr har gjort det mesta rätt. Återstår bara att se var de vill gå härifrån. Trafik i sig betyder ju inte automatiskt inkomster. Kan vi få hoppas på en smartare affärsmodell än att sälja annonser kanske? Vågar vi det?

Patric King på Imprint varnar för uppblåsta siffror på grund av antalet registerade spamsajter. Det stämmer säkert, men även med alla fejkade och döda bloggar är antalet besök förmodligen skyhögt.

På sätt och vis så är det orättvist att jämföra Tumblr med WordPress.com. Det ena är ett bloggnätverk, det andra är ett bloggnätverk OCH ett allt mer kraftfullt publiceringssystem. Men ur ett organisationsperspektiv kan det vara intressant att titta på Tumblr-bloggen som alternativ till WordPress, trots det faktum att den är väldigt fokuserad på engelsktalande marknader.

Eller kanske just för att den är det.

Hey, geeks need beach reads, too. In “Future Science: Essays From the Cutting Edge,” white-lab-coat types explain cutting-edge research in language that normal schleps can follow. (…) In “Why Rejection Hurts,” Naomi I. Eisenberger writes that feelings of misery and heartache were useful from an evolutionary standpoint, because they forced humans to hang out together, thereby greatly increasing their chances of survival. It’s cool and thought-provoking material. In fact, “Future Science” is so hip that it comes with an endorsement from the guy who produces U2 and David Bowie records. “I would have killed for a book like this when I was a student,” writes that producer, Brian Eno.

Secondo,
Webbterapeuten minns Björk från internets glada pionjärdagar som en av de två artister som delade webbdesignergänget på mitten. Antingen älskade man henne eller hatade, men alla hade en relation till Björk. Nu är hon tillbaka på scenen – och det kanske var dags för Webbterapeuten att göra en avbön och inse att jag missade något. Nu är det inga nyheter direkt – Virus har varit ute ett bra tag i internettid räknat, men hajpen kring Björks nya skiva är antingen genial eller fullkomligt galen. Det verkar vara ett så invecklat projekt att det enklaste är kanske att läsa om det själv här. Eller här, på Wikipedia – för övrigt ett utmärkt exempel på hur man kan använda världens mest kända digitala uppslagsverk som reklampelare. Om man är tillräckligt känd, vill säga.

Korta versionen: Hon släpper alla låtar på skivan som egna appar som kan laddas ner från iTunes. Om man ska dra en slutsats från det, förutom att Björk tydligen har något emot Android, så är det att appifiera (allt) är helt klart en av årets starkaste trender. Hur det låter? Vi får vänta till den 10 oktober när hela skivan släpps. Men om Virus är något att döma ifrån så tror jag faktiskt att jag fortfarande föredrar Portishead…

Terzo,
Slutligen, ett nytt citat från Jaron Lanier – om nu någon missat den briljanta intervjun på Edge.org:

I’m astonished at how readily a great many people I know, young people, have accepted a reduced economic prospect and limited freedoms in any substantial sense, and basically traded them for being able to screw around online. There are just a lot of people who feel that being able to get their video or their tweet seen by somebody once in a while gets them enough ego gratification that it’s okay with them to still be living with their parents in their 30s.

Här är ett utdrag:

If we enter into the kind of world that Google likes, the world that Google wants, it’s a world where information is copied so much on the Internet that nobody knows where it came from anymore, so there can’t be any rights of authorship. However, you need a big search engine to even figure out what it is or find it. They want a lot of chaos that they can have an ability to undo. … when you have copying on a network, you throw out information because you lose the provenance, and then you need a search engine to figure it out again. That’s part of why Google can exist. Ah, the perversity of it all just gets to me.

Remixkulturen slår knut på sig själv – och Google kommer snart sälja de enda nycklarna till att förstå sammanhangen. Monstruös affärsidé, sett ur den synvinkeln.

Läs hela konversationen på Edge här

Att Google+ tagit upp kampen med Facebook är känt sedan ett bra tag (och det verkar gå ganska hyggligt får man nog säga) – men inte fullt lika många känner till Diaspora. Hur mycket Google+ än försöker plocka hem poäng på Facebooks svagheter så kommer de knappast undan som vinnare i kampen om den personliga integriteten. Nu råder det delade meningar om vi överhuvudtaget har en sådan (kvar), men för vad det är värt, gör Team Diaspora ett seriöst försök att bygga ett socialt nätverk som lägger makten i användarens händer. I klarspråk betyder det, till exempel, att alla bilder du laddar upp till nätverket fortfarande tillhör dig.

Projektet är för övrigt en ganska intressant historia startad av fyra ambitiösa programmerare från NYU’s Courant Institute som lyckades samla ihop över 200 000 USD via Kickstarter för att få tid och resurser att utveckla idé och programvara.

Igår öppnade Diaspora grindarna för nya medlemmar. Förmodligen kunde inte tajmingen ha varit sämre, då Google+ för tillfället tävlar om användarnas uppmärksamhet, men det är definitivt värt att kasta ett öga på projektet. Allt som ger Facebook en match och förbättrar oddsen för att äntligen skapa vettiga, decentraliserade, sociala nätverk bör vara goda nyheter för de flesta nätanvändare.

Bilda dig en egen uppfattning, här. För de tekniskt lagda kan det vara intressant att veta att det går att köra sin egen nod av nätverket. Det är dock inget som behövs för att få använda Diaspora, men det skvallrar om att strukturen är en helt annan än hos konkurrenterna. Nörden i mig jublar över att få tillgång till källkoden. Konsulten och rådgivaren undrar till vilken användargrupp man egentligen vänder sig – och hur det kommer att påverka spridningen. Kommer Diaspora bli ett socialt nätverk endast för superanvändare? Vilken är strategin?

Vi får vänta och se. Men med tanke på att framgångar på nätet inte är särskilt enkla att upprepa, och Facebook är en slags olustig, social envåldshärskare – är det på tiden att någon bevisar att det går att ge de stora grabbarna en ordentlig match. Det ska bli spännande att följa Diasporas utveckling!

Så hur har det gått? Relevant Traffic har kikat på hur siffrorna för några populära webbplatser ser ut före och efter Pandans framfart.

Vill du veta mer om Pandauppdateringen? Surfa då hit, hit eller hit.

Ska man vara lite elak så skulle man kunna fråga sig hur bra den där Pandan är för att trycka ner irrelevanta sökresultat, egentligen. Söker man på ”google panda sverige” får man mest upp resultat från SEO-konsulter, som passat på att göra en ordentlig sökoptimering på termen…

Webbterapeuten ställer sig frågande till hur en kryptoanarkistisk ekonomi är tänkt att fungera i praktiken. Många är de teoretiska och praktiska fällorna som bör få svar innan det kan bli tal om någon verklig Bitcoinekonomi. Några av dem tas upp i en tänkvärd artikel, här. Anthony Martin kommenterar artikeln, här.

Emellertid nöjer vi oss med att konstatera att det, förutom de marknadsteoretiska klurigheterna, finns mycket mer banala hinder för att befatta sig med Bitcoin. Såsom nu senast, då ett tekniskt haveri hos Bitomat, tredje största handelsplatsen för Bitcoin i Polen – helt sonika permanent raderade samtliga transaktioner.

Läs hela storyn här. Garanterat underhållande om man har den minsta fallenhet för nörderier.

Uppdaterat:
Mer om händelsen finns här.

Uppdaterat 9 augusti 2001:
En relaterad artikel om en uppseendeväckande Bitcoin-stöld finns här.

För ungefär ett år sedan kom Nicholas Carrs bok, ”The Shallows”. Ett motsägelsefullt och kaotiskt verk som menade väl – men kan i princip undvikas helt till förmån för en genomläsning av Carrs tidigare, hett omdebatterade artikel. Sparrows studie är till skillnad från Carrs verk, objektiv och ger upphov till intressanta frågeställningar:

What interests me about this study is the way it reveals the bounded nature of memory. Although we like to think of our cortical hard drive as infinite in capacity, it’s actually pretty constrained, which is why we’re always looking for ways to not remember stuff. If we know that a fact is only a Google away, then we’re not going to waste precious synaptic space on it. Better to let a server remember.

(Källa)

Vi drunkar i information, men hungrar efter kunskap. Ett filterproblem, anser möjligen någon. Men frågan är om de långsiktiga effekterna av att låta webbservrar minnas åt oss är värda priset. Jon Udell, evangelist på Microsoft, har funderat på frågan och har ett par väldigt intressanta tankar.

Webbterapeuten funderar om några minuters obligatorisk minnesträning varje dag kanske inte vore lika obligatoriskt som tandborstning? Låt se nu, vad var det vi googlade på för att hitta den där fina sidan om minnesteknik…

Chris Brogan har femtio svar som är en alldeles utmärkt utgångspunkt för den som vill lära sig mer om Googles ”Facebookdödare”. Visst har de misslyckats förut, Googlegänget. Någon som minns ”Wave”? Nej, vi tänkte det. Men som Brogan själv påpekar – användare rör på sig. Han har rätt. En gång i tiden var Spray och Lunarstorm hyfsat välbefolkade sajter. Och nu?

Vi återkommer senare i höst med en egen recension av Google+ när det går att dra lite mer långsiktiga, strategiska slutsatser. Tills dess rekommenderar vi ”The Google Plus 50″.

Ok då. En punkt kan vi väl själva sia om. Om Google+ lyckas kommer Apple få det hett om öronen. Plus fungerar nämligen alldeles förnämligt på Androidmaskiner…

Glad sommar!

Uppdatering:
Missa heller inte den Ritholz intressanta artikel om konkurrenten, Facebook, som i och med lanseringen av Google+ möjligen missat bästa tidpunkten för en börsintroduktion. Ett citat:

And there are signs that Google Plus is a worthy competitor: They quickly amassed 10 million users, and that is while they are in Beta. They are very intelligently integrating Google+ into all of their other offerings. But most fascinating of all, Google’s offering is revealing the flaws, weaknesses and blemishes that Facebook has managed to keep fairly subdued. The well publicized privacy concerns has been the most public problem, but to my eye, G+ looks to have been designed to emphasize what FB does poorly.

Antalet tekniker på webben ökar lavinartat – och sätten att mixa programspråken med varandra blir också fler och fler. Detta innebär i sin tur att kompatibilitetsproblemen ökar exponentiellt med varje ny mjukvaruuppdatering.

Så hur kan man minska riskerna för buggar? Vi struntade i att gå över ån efter vatten och vände oss i stället till Publiks webbrådgivare Artur Leczycki.

– Problemen har ökat i och med att man börjat hitta bryggor mellan programspråken. Om du ändrar en komponent i en programvara påverkas övriga program som är länkade till detta, säger han.

Ett exempel är bilduppladdningstjänsten Flickr, som nyligen gjorde en liten ändring i sin programbrygga. Konsekvensen blev att miljoner länkar och tusentals programtjänster plötsligt pekade fel. Eller för att bli ännu mer konkret: många webbplatser använder Googles kartor för att visa vägen. Om Google plötsligt skulle göra en förändring i sitt gränssnitt mot webben måste den som äger webbplatsen anlita en kodare för att kartan ska se riktig ut. Samma sak är det med webbläsarversioner – det finns många plattformar och många programspråk som går in i varandra, och därmed är känsliga för ändringar. Dessutom har det tillkommit mobila versioner av webbplatser anpassade för den typen av webbläsare.

– Att köpa en webbplats är därför inte som att köpa en bil eftersom webben är en plats i konstant förändring. Så man kommer aldrig att slippa buggar helt och hållet. Det är ju dessutom omöjligt att testa tillgängligheten på versioner som inte finns och det tar några månader att bli av med buggarna i nya webbläsare. Så om din sajt inte funkar med exempelvis den alldeles nya versionen av Firefox finns det en god chans att det kommer att göra det om några veckor eller månader.

För att minska riskerna bör man kräva av sin webbyrå att den följer etablerad standardkod för webbläsare – det är ett absolut minimum, menar Artur Leczycki.

– Kolla också vilken webbläsare som är vanligast hos dina användare – om det är exempelvis ett intranät är gruppen oftast ganska homogen – och säkerställ att sidan fungerar för den plattformen.

– Skriv även in i avtalet något i stil med att ”vi kräver att vår kod ska fungera sex månader efter releasen av sajten”. Då ser man till att webbyrån tar ansvar för ändringar efter release. Det är också ett mått på hur villiga de är att hjälpa dig – om de inte vill ställa upp på det finns det skäl att misstänka att det inte är världens mest engagerade byrå. Även efter att sajten publicerats bör man skaffa ett bra supportavtal.

– Antingen kan man sätta en grundpeng för uppdatering av mjukvara och servrar, eller så budgeterar man mot en avräkning; ett slags reparationsfond. Det kommer garanterat att behövas eftersom de flesta moderna webbplatser bygger på programbryggor till andra webbplatser.

Fyra tips från Artur

• Kolla in vilken som är den vanligaste webbläsaren hos din primära målgrupp och säkerställ att din webbplats fungerar optimalt för den plattformen.
• Bestäm till och med vilken version av webbläsaren som din webbplats ska fungera på – och avtala detta med din webbyrå.
• Kräv att webbplatsen ska följa w3c:s standardkod för webbläsare.
• Se till att skaffa ett supportavtal för webbplatsen.

De fem vanligaste webbläsarna mars 2011
(källa w3schools.com)

1. Firefox    42,2 %
2. Explorer    25,8 %
3. Chrome    25,0 %
4. Safari    4,0 %
5. Opera    2,5 %