Av de som planerar förändringar ska 55 procent göra om intranätet helt. 64 procent tänker strukturera om innehållet, medan 57  procent vill byta ut design.  59 procent funderar på att utveckla nya funktioner, 41 procent vill bygga om befintliga. En stor andel tänker byta publiceringsverktyg. 

All fler funderar på att tillgänglighetsanpassa intranätet (31 procent), men frågan är fortafarande lågt prioritera om man ser till helheten. 31 procent kommer att införa sociala medier. Populärast är bloggar, följt av forum, wikis och kommentera funktion.

Nedan ett axplock ur undersökningen, som går att beställa som pdf. Gratis är det.

”Andelen som är nöjda med supporten från sin leverantör fortsätter att sjunka och det är nu bara 44 % som uppger att de är nöjda. Vilket är en rejäl sänkning från 2008 då det var 57 % och även en stor skillnad mot hur det ser ut för webbplatser där 60 % är nöjda.”

”Det råder fortfarande stora brister i synen på rutiner och kvalitetstänk på svenska intranät. Väldigt många organisationer lider även av en tidsbrist inför publicering av texter. Det är även mycket ovanligt att man rensar bland gamla texter. Detta är en stor kvalitetsrisk. Man tar inte heller hjälp av användarna av intranätet för att kvalitetssäkra innehållet, det är bara 30 % som tar hjälp av sina användare för att kvalitetssäkra innehållet.”

”De flesta genomför någon form av undersökningar kring sitt intranät. Men även i år så anger en så stor andel som 26 % att de inte genomför några undersökningar eller mätningar alls av intranätet. Vilket kan jämföras mot för webbplatser där det enbart är 5 % som inte gör någon form av undersökning.”

I den kommentarshysterin som råder på i princip samtliga webbplatser bör det finnas utrymme att fråga sig om det verkligen är nödvändigt för besökaren att kunna kommentera varje artikel, inlägg och sida. Kanske är det så att inom en viss tid kommer kommentarerna helt att centraliseras till en enda användare (möjligen via OpenID eller Facebook-connect). Och där kan användaren kommenterar på det sätt som Disqus idag möjliggör -  istället för att varje webbplats ska erbjuda ett eget kommentarssystem. Det är en möjlig och hanterlig väg framåt.

En annan viktig fråga, inte minst för webbredaktioner, är om det sker en medveten eller omedveten anpassning av kommunikationen när redaktören vet om att det går att kommentera texten?

Blogghatet, som i stort sett drivs av just negativa kommentarer, har varit en hett debatterad fråga under 2010 i takt med att både profilerade bloggare och vanliga användare blir allt mer rutinerade webbpublicister. De stora dagstidningarnas webbupplagor har nästan samtliga utrustats med kommentatorsfält och diskussionerna går varma.

Diskussionen och utbytet av åsikter är centralt i sociala medier och om något kan sägas med säkerhet så är det att fenomenet på inget sätt har hittat sin mest bekväma, eller tillgängliga, form.

Disqus höjer kvalitetsnivån
Sydsvenskan.se släppte tidigare i år en helt ny version nätupplagan. Ett antal djärva beslut och en komplett ombyggnad av både navigation och innehållspresentation gör satsningen intressant att följa. Parallellt med ombyggnaden lanserades det nya kommentarssystemet, Disqus, som nämns ovan. Hur kommentardelen har påverkat tidningen är om möjligt än mer intressant att studera.

Disqus-systemet ställer högre krav på besökskommentarerna. Resultaten har varit att nivån på diskussionen höjts avsevärt. Det är helt enkelt nyttigt att införa en extra spärr för att se till att besökare inte fyrar av ogenomtänka kommentarer på det sätt som exempelvis sker rutinartat i kommentarsfälten på både SvD och DN.

Otydlig moderering ger sämre kommentarer
Att införa ett system som samlar en avsändares samtliga kommentarer är bara det första steget på vägen. Om vi återigen tittar på Sydsvenskan som exempel är diskussionerna fortfarande rejält onyanserade och agerar mer som en slags säkerhetsventil för missnöje än arena för saklig debatt. Förmodligen är det ett problem som bara delvis kan åtgärdas med tekniska innovationer som Disqus.

Men vad utgör då ett ”bra” inlägg?

Det etikdokument som Sydsvenskan tagit fram för den egna redaktionen ger svaret: ”trovärdighet”. Målen är högt ställda och bannorna relativ få. Samma sak går inte att säga för redaktionens riktlinjer till läsarna. Dessa verkar vara ett generiskt hopkok bestående av den sedvanliga bannlysningen av allt som är olagligt och tabu. Inget vidare utförligt skrivs om den tänkta nivån på kommentarerna. Resultatet kunde ha varit bättre om man uppmuntrat besökarna först och förbjudit sedan.

Kommentarernas verkshöjd kan dock bara uppmuntras och en stor del av tjusningen med sociala medier är att de inte bör, eller kan, styras. Däremot kan man som redaktion skapa en tydlig modereringspolicy som man sedan gör sitt yttersta för att efterleva. Men samtidigt måste man vara flexibel nog att byta den om den visar sig ha brister.

Artikelkommentar från sydsvenskan.se

Det är på denna punkt som Sydsvenskan inte riktigt lyckas hela vägen.

Modereringen är godtycklig. Sakliga inlägg raderas ofta medan personliga påhopp (som onämns som oönskade i policyn) får stå kvar. Inlägg som tas bort markeras inte alltid, vilket gör diskussionen svår att följa för en förstagångsläsare. De inlägg som däremot tas bort och markeras får ingen indikation på vilken del av policyn de brustit mot, något som skapar ytterligare irritation och förvirring bland besökarna.

Kommentarer inleds ofta med: ”Jag vet inte om detta får stå kvar, men…”. Varje populär webbplats som öppnar för kommentarer måste vara beredd på att individer kan uttrycka sig skarpt – men när påfallande många besökare inleder med att varna för att de möjligen överträder en policy så finns det goda skäl att se över hur modereringen funkar och om policyn möjligen behöver formuleras om.

I likhet med andra större svenska dagstidningar ges inte besökaren möjlighet att kommentera samtliga artiklar, något som är extra tydligt hos Sydsvenskan. Tydligt till den grad att man anar en outtalad redaktionell riktlinje som förmodligen skulle må bra av att ventileras i ett öppet  forum. I annat fall löper man som redaktion risken att få kritik för att försöka styra debatten för hårt.

Webbredaktörens perspektiv
Kommentering på webbplatser är ingen exakt vetenskap.

Att tillåta en sådan funktion är att ständigt behöva ha örat mot väggen. Om man har lyckats locka besökaren att engagera sig har man kommit långt. Därefter gäller få regler. Svaret är att som webbredaktör aldrig tappa kontakten med besökaren. Frågor som: ”Hur agerar besökarna?”, ”Vilken är stämningen?”, ”Följer besökarna vår policy eller är de öppet aggressiva/trotsiga?”, ”Vad kan vi som webbredaktion göra för att förbättra situationen?”, borde vara kontrollpunter på en webbredaktörs ständiga agenda.

På en dagstidning kan det vara avgörande vilka artiklar man låter besökaren kommentera. Men samma sak gäller för företag och organisationer, även om besökssiffrorna är lägre. Fundera vilken nyttan är med slentrianmässigt aktivering av kommentarsfunktionen? Fungerar det inte, var inte rädd för att ta bort den. Det finns andra sätt att be om återkoppling från besökarna.

Fundera hur du som skribent påverkas av kommentarerna. Anpassar du innehållet för att få en besöksreaktion eller har du en tydlig linje som identiferar dig?

Sex tips för en bättre diskussionsmiljö

• Använd Disqus för att slippa anonyma kommentarer. Skapa inte egna inloggningssystem, de används sällan.
• Ha en tydlig, men uppmuntrande, kommentarspolicy.
• Var konsekvent i modereringen, men var inte rädd för att ändra policyn om den uppenbarligen inte fungerar.
• Ha en öppen kanal till besökarna. Erbjud ett besöksforum där man på ett enkelt sätt kan kontakta administratören. Låt de frågor som ställs i detta forum vara öppna så andra kan ta del av dem.
• Låt administratören ha ett riktigt namn när han eller hon modererar webbplats. Ingen gillar att bli tillsagd av: ”Admin”. Det upplevs som om man döljer sig bakom en maktposition.
• Lyssna, lyssna, lyssna!

Vad är det som är så intressant med juridiken på internet?
- Det är en levande och kreativ juridik. Jag gillar verkligen ämnet och måste hålla mig uppdaterad om vad som händer. Det som kan vara tufft är att det går så himla snabbt. Tekniken går ofta före juridiken.

Är det så att alla lagar som gäller i den ”verkliga” världen även gäller på internet?
- Om man ska generalisera så måste jag svara ja. Det finns förstås mycket som inte går att praktisera på internet. Det som skiljer är att en del lagbrott är enkla att göra på nätet, som till exempel brott mot upphovsrätten. Mycket beror på aningslöshet, man förstår inte att det är ett brott.

Ställ din fråga till Jeanette.

Vanliga frågor kring lag och rätt på internet

Vilka lagar och regler bör en organisation känna till när man har en offentlig webbplats?
Det är bra om man har god kännedom om upphovsrättslagen och personuppgiftslagen. Om webbplatsen också erbjuder marknadsföring är det också bra att känna till marknadsföringslagen.

Vem är ansvarig för innehållet på en webbplats?
Här finns det i stort sett två vägar att gå. En är att utse en ansvarig utgivare. Den personen registreras då hos Radio- och TV-verket. Då försvinner reglerna för personuppgiftslagen, det vill säga att företaget måste ha tillstånd från personer man publicerar uppgifter om. Den andra vägen är att inte registrera webbplatsen och då är den som är ytterst ansvarig för verksamheten också ansvarig för ett eventuellt brott – det vill säga kommunstyrelsens ordförande, GD eller VD. Den som står som ”sidansvarig” eller ”informationsansvarig” har inte det yttersta juridiska ansvaret.

Vilka webbplatser bör då ha ansvarig utgivare?
Det är svårt att svara enkelt på vilka som bör vara registrerade och vilka som inte bör vara det. Oftast är det en storleksfråga. Ett företag med få anställda, som har lite aktiviteter och använder sin webbplats sällan måste oftast inte ha det. Men jag tycker ett stort företag med mycket aktiviteter bör ha det. Det underlättar ofta att det blir en tydlig ansvarskedja. Det är även bra internt på företaget då alla vem som har ansvaret och vem de kan ställa frågor till. Om man väljer vägen med en ansvarig utgivare bör man känna till innebörden i yttrandefrihetslagen.

Är det ok att länka till andra webbplatser?
Det är tillåtet att länka till andras webbplatser. Man bör dock tänka på att det ska vara en tydlig länk vilket gör att det inte ska uppfattas som att du är kvar på webbsidan, även om du läser någon annan webbsidas material. Det är helt ok att länka till en webbtidning om de skriver om er. Man bör dock vara försiktigt med att länka till olagliga hemsidor. Rättsläget är inte helt säkert när det gäller IT-frågor. Förhoppningsvis utreder Pirate Bay-målet lite frågetecken.

Många använder fotografer vars bilder de skulle vilja använda fler gånger, på både webb och intranät. Hur skriver man ett sådant avtal?
Det viktiga i ett avtal är att det har tydliga partsavsikter, det vill säga att båda parter har uppfattat avtalet och att det är tydligt. Vanligtvis reglerar man frågan genom att sätta ett högre pris om fotografierna ska återanvändas. Skriv i avtalet att fotografierna planerar att återanvändas för publicering på webbplats och intranätet. Fotografernas riksförbund, SFF, har pristariffer som gäller för branschen.

Är det ok att citera andra? Och hur långa citat får man göra?
Enligt upphovsrätten är det ok att citera andras texter så länge det är förenligt med textens ändamål. Tänk på att citatet ska vara en del av en helhet och att det ska stödja resonemanget i din egen text. Var noggrann med källhänvisningen.

När det gäller personuppgiftslagen, PuL, var går gränsen för vad som är ”strukturerad” och ”ostrukturerad” insamling av data?
Strukturerat material är exempelvis dataregister, databaser och ärende- och dokumenthanteringssystem. Exempel på ostrukturerat material är löpande text i ordbehandlingsprogram och på internet, ljud- och bildupptagningar och e-postbrev. Det ostrukturerade materialet är ok att publicera utan samtycke. Det strukturerade kräver alltid ett samtycke.  Undantaget kan omfatta enkla strukturer som klasslistor och listor över anställda, om inte materialet ingår i eller ska infogas i en databas med en personuppgiftsanknuten struktur, till exempel ett ärendehanteringssystem.

Vi vill att våra medlemmar ska kunna anmäla sig till konferenser och seminarier via en webbenkät. Måste vi be om samtycke då?
Nej. Följande gäller: man får behandla personuppgifter utan den registrerades samtycke om det är nödvändigt för att kunna fullgöra ett avtal med den registrerade eller för att kunna utföra något som personen har begärt.

Om man har bilder där en medarbetare hälsar på en skolklass, måste man då be om samtycke från alla barnens föräldrar?
Nej, det måste ni inte. Detta räknas som en harmlös bild och då behövs inte tillstånd. Endast för känsliga bilder eller uppgifter behövs det tillstånd.

Hur ber man om samtycke enligt PuL?
Ett samtycke ska vara en otvetydig viljeyttring, vilket innebär att det inte får råda någon tvekan om att den registrerade godtar behandlingen av personuppgifter som rör honom eller henne. Och det är den personuppgiftsansvarige som har bevisbördan för att samtycke faktiskt finns. När det gäller känsliga uppgifter, det vill säga uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening samt sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv krävs att samtycket ska vara uttryckligt. Det innebär att samtycket måste komma till uttryck på ett särskilt tydligt sätt. Det ligger i den personuppgiftsansvariges intresse att välja en form för samtycket som tydligt visar den registrerades vilja. Det räcker med ett samtal eller en e-post.

Vem är ansvarig för sådant som diskussionsforum och kommentarer på vår webbplats?

Har man en ansvarig utgivare är denne ansvarig. Har man inte det är det verksamhetsansvarig. Tänk på att det är den som tillhandahållet tjänsten som blir ansvarig. Ni bör också tänka på att det inte sprids känsliga uppgifter av till exempel sexuell art eller mindre olämpliga åsikter. Strikt juridisk får följande saker inte spridas eller skildras:

• Uppmaning till brott
• Hets mot folkgrupp
• Barnpornografi
• Olaga våldsskildring
• Upphovsskyddat material utan tillstånd

Förtal och ärekränkning inte finns med i listan men anse täckas av annan lagstiftning inom brottsbalken. Rent moraliskt tycker jag också att man ska vara uppmärksam på att det inte blir en skvallerkanal för de anställda där man talar illa om någon annan anställd. Så fort man har en chatt bör någon vara moderator, det vill säga att någon aktivt läser frågor och svar och tar bort känsligt innehåll. Här är det BBS-lagen och personuppgiftslagen som gäller. Allt ovan stämmer även för de som använder ett diskussionsforum eller en ”kommentera” funktion kopplad till en webb plats eller bloggs innehåll.

”Kul med kreativ juridik”
Jeanette Gustafsdotter kommer att svara på dina frågor om lag och rätt på internet här på Webbterapeuten. Jeanette är kommunikationschef på SNS och sedan många år mediejurist. Hon är författare till böckerna ”Murvlarnas lagbok”, ”Rätt i kris” och ”Informationsjuridik”.

Vad är det som är intressant med juridiken på internet?
– Det är en levande och kreativ juridik. Jag gillar ämnet och så måste jag hela tiden hålla mig uppdaterad med vad som händer. Det som kan vara tufft är att det går så himla snabbt. Tekniken går ofta före juridiken.
Är det så att alla lagar som gäller i den verkliga världen även gäller på internet?
– Om man generaliserar så måste man svara ja. Det finns förstås mycket som inte går att praktisera på internet. Det som skiljer är att en del lagbrott är enkla att göra på nätet, som till exempel brott mot upphovsrätten. Mycket beror på aningslöshet, men förstår inte att det är ett brott.